En makalöst vÀlskriven bok om att hitta sig sjÀlv - och att vÄga stÄ för det. Sofia Nordin tar sig lÄngt under huden pÄ sina gestalter och skildrar dem sÄ trovÀrdigt att det gör ont.
Egentligen började det med ett tomrum, tomrummet efter min bÀsta vÀn Adina. Hon hade nyss flyttat och bytt skola. Det blev som ett hÄl i luften dÀr hon borde ha varit. Men sÄ kom Jesper till klassen, och Àven om det fortfarande kryper en sorts kyla över mig nÀr jag tÀnker pÄ Adina, sÄ tror jag inte att jag skulle ha hittat Jesper om Adina hade bott kvar. Jag menar verkligen hittat - jag kunde ju inte ha missat att han gick i min klass förstÄs, men om Adina fortfarande hade varit min bÀsta vÀn kunde Jesper nog lika gÀrna ha fortsatt att vara ingen sÀrskild.
Tilda Àr plÄgsamt sjÀlvmedveten och bor i en familj dÀr alla tiger bakom stÀngda dörrar. SÄ blir hon vÀn med Jesper, glad och utlevande och passionerat förtjust i lajv. Tilda har avfÀrdat lajvare som emokids som leker sagor i skogen, men genom Jesper inser hon att lajv kan vara precis vad som helst - en familjemiddag, en fest, en medeltida strid.
Sofia Nordin nominerades till Augustpriset 2009 för Natthimmel.