Henrik Tamm
Henrik Tamm Ă€r illustratör, arbetar med filmanimationer och skriver manus och böcker. Han Ă€r född 1972 i Stockholm, men uppvuxen pĂ„ ett flertal kontinenter. Som 19-Ă„ring Ă„kte han till Los Angeles och började jobba som konceptdesigner i Hollywood. Han har bland annat varit med om att utforma miljöerna i filmerna Shrek och Narnia. De filmiskt magiska illustrationerna till Martin Widmarks serie Tyko Flores Ă€ventyr var hans första uppdrag som bokillustratör. I Ninja Timmy och de stulna skratten bĂ„de skriver och illustrerar han sin första alldeles egna bok, den första i en serie böcker om katten Timmy och hans listiga gĂ€ng.Hur hamnade du pĂ„ Dreamworks?â Ett av mina första jobb var att teckna bakgrundsbilder för en animerad teveserie som hette Jonny Quest i Los Angeles. Jag blev genom min chef introducerad till en man vid namn James Hegedus som jobbade som designer inom film. Jag visade honom mina bilder och vi pratade en stund. Ett halvĂ„r senare ringde han upp mig och frĂ„gade vad jag gjorde, att han nu var chefsdesigner för ett projekt pĂ„ Dreamworks och om jag inte kunde komma förbi för ett möte. Alla hans folk var upptagna, sa han. SjĂ€lvklart ville jag det. Dreamworks var nystartat och âthe talk of the townâ. Det skulle handla om att hjĂ€lpa till med design pĂ„ ett projekt i fem veckor. Jag kom dit och han visade mig runt kontoret (sjĂ€lva studion var Ă€nnu inte byggd). VĂ€ggarna var fulla av enastĂ„ende illustrationer och skisser. Projektet skulle tydligen handla om en konstig grön figur och en Ă„sna som rĂ€ddar en prinsessa. Som ni kanske anar sĂ„ visade sig projektet vara Shrek, som vid det tillfallet inte var mer Ă€n en idĂ©. Jag började jobba, och tydligen gjorde jag nĂ„gonting rĂ€tt, för fem veckor blev till tvĂ„ och ett halvt Ă„r med Shrek och nĂ€stan nio Ă„r pĂ„ Dreamworks.Vad Ă€r likheterna mellan det du gör som konceptdesigner och som författare?â Man tĂ€nker nog mycket pĂ„ samma sĂ€tt. Med konceptdesign sĂ„ berĂ€ttar man i bild, skapar en stĂ€mning för bildsprĂ„ket i filmen. Ens jobb Ă€r att inspirera. Det hela handlar ju om fantasi, att skapa roliga men samtidigt trovĂ€rdiga vĂ€rldar och karaktĂ€rer. Steget till att berĂ€tta i ord Ă€r inte sĂ€rskilt lĂ„ngt.Vilka Ă€r olikheterna?â Som författare Ă€r det ju helt ens egen idĂ© man jobbar med. Som konceptdesigner utgĂ„r man trots allt alltid frĂ„n nĂ„gon annans idĂ© och skapar inom ramarna för den. Det Ă€r dessutom vĂ€ldigt mĂ„nga kreativa mĂ€nniskor som bidrar pĂ„ olika sĂ€tt nĂ€r filmen vĂ€l kommer igĂ„ng. Tillsammans bygger vi nĂ„got större Ă€n en ensam person nĂ„gonsin skulle kunna göra. I bokens vĂ€rld, nĂ€r man bĂ„de skriver och illustrerar, sĂ„ Ă€r man ju helt sjĂ€lv med allt. Du dras till berĂ€ttandet, varför dĂ„, tror du?â Jag fascineras av mĂ€nniskans fantasi â vĂ„rt behov av att lyssna pĂ„ berĂ€ttelser, lĂ€sa historier och se pĂ„ film. Det finns nĂ„got i det som tydligen Ă€r vĂ€ldigt viktigt for oss â att uppleva nĂ„got genom en berĂ€ttelse som man sjĂ€lv aldrig har varit med om, men anda kĂ€nner igen. I en riktigt bra berĂ€ttelse finns nĂ„got slags kĂ€nslomĂ€ssigt facit för vad det Ă€r att vara mĂ€nniska. För mig, att sjĂ€lv kunna berĂ€tta nĂ„got som jag fantiserat ihop, och ge min egen infallsvinkel pĂ„ livet, ger mig en vĂ€ldig tillfredsstĂ€llelse. Hur har din uppvĂ€xt i olika lĂ€nder â i Ăstafrika, Pakistan och Peru â pĂ„verkat dig, tror du?â SĂ€kert ganska mycket. Jag fick uppleva mĂ„nga olika kulturer som liten grabb, och fick trĂ€ffa alla möjliga sorters mĂ€nniskor som hade sin unika blick pĂ„ livet. Mina förĂ€ldrar gav mig en skatt i att fĂ„ vĂ€xa upp sĂ„. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att dessa intryck formade mig och jag insĂ„g tidigt att det fanns alla möjliga sĂ€tt att leva pĂ„. DĂ„ trodde jag att allt flĂ€ngande kors och tvĂ€rs over jorden var helt normalt, att alla barn gjorde ungefĂ€r sa. Men sĂ„ var det visst inte.KĂ€nner du dig sĂ€rskilt svensk?â BĂ„de ja och nej. NĂ€r jag Ă€r i Sverige sĂ„ kĂ€nner jag mig inte speciellt svensk och har ibland lite svĂ„rt att identifiera mig med sĂ„nt som Ă€r viktigt dĂ€r. Det kĂ€nns som man Ă€r lĂ„ngt borta ifrĂ„n resten av vĂ€rlden. Men jag kĂ€nner Ă€ndĂ„ en tillhörighet dit som Ă€r svĂ„r att förklara. Man vill ju höra hemma nĂ„gonstans. DĂ„ kĂ€nns det alltid tryggt nĂ€r man flyger in över Sverige och blickar ut over skogarna och glittret frĂ„n alla sjöar.Vilka Ă€r dina inspirationskĂ€llor, vad inspirerar dig? Vilken typ av berĂ€ttelser?â Oj, allt möjligt. Musik Ă€r vĂ€ldigt viktigt för mig. Jag tror den Ă€r den kreativa form som snabbast nĂ„r ens kĂ€nslor. Jag ser naturligtvis vĂ€ldigt mycket film och om det Ă€r nĂ„got som anspelar pĂ„ stĂ€mningar man kĂ€nner igen sĂ„ kan det ha en vĂ€ldig kraft. Det kan vara allt frĂ„n en hemmagjord kortfilm man hittar pĂ„ nĂ€tet till stora Hollywoodrullar. Resandet betyder ocksĂ„ vĂ€ldigt mycket. Jag söker konstant nya intryck, och de fĂ„r jag lĂ€ttast nĂ€r jag besöker en helt ny plats och trĂ€ffar nya mĂ€nniskor. Jag tror att allt man upplever smyger sig tillbaka in i ens eget berĂ€ttande. Jag lĂ€ser sĂ„ ofta jag hinner och har fastnat for Paul Auster den senaste tiden. Han skriver elegant, nĂ€stan surrealistsikt och med ett starkt bildsprĂ„k. Jag gillar berĂ€ttelser dĂ€r författaren ger en sitt eget unika perspektiv pĂ„ livet. Vad Ă€r det bĂ€sta med att ha skrivit och illustrerat sin första helt egna bok?â KĂ€nslan av att ha skapat nĂ„got helt eget frĂ„n ingenting. FrĂ„n början fanns den hĂ€r berĂ€ttelsen bara i mitt eget huvud och knappt ens det. Bara som flytande aningar, intryck, kĂ€nslor. Tills den började ta form i meningar och kapitel. KaraktĂ€rerna fick liv. Nar jag började skriva sĂ„ spelades historien upp i mitt sinne och hade förmĂ„gan att ocksĂ„ teckna ner det jag sĂ„g. Jag inser att jag har vĂ€ldig tur som bĂ„de kan skriva och teckna. BerĂ€ttelsen blir min egen frĂ„n början till slut. Det kĂ€nns kompromisslöst. PĂ„ ett bra satt.NĂ€r Martin Widmark bad dig illustrera hans Tyko Flores-trilogi, hade du sjĂ€lv tĂ€nkt (tidigare) pĂ„ att publicera dina bilder i bokform dĂ„?â Nej, egentligen inte. Om det inte skulle ha varit nĂ„gon form av kompendium med bilder frĂ„n alla filmer jag har arbetat med. Men det skulle nog de studios som Ă€ger filmerna ha svĂ„rt att godkĂ€nna⊠DĂ€remot hade jag vid det tillfĂ€llet skrivit ett antal filmmanus, sĂ„ nĂ€r jag arbetade med Martin sĂ„ började nog tanken vĂ€xa att jag skulle skriva i bokform sjĂ€lv. Det var ocksĂ„ givande att se sina verk i tryckt form som alla som lĂ€ste fick se. I vanliga fall har det ju bara varit filmskaparna sjĂ€lva som sett det jag skapat. Hur kom du pĂ„ idĂ©n till Ninja Timmy?â Jag var i Peking och förelĂ€ste om animation med nĂ„gra andra. En i gĂ€nget fyllde Ă„r och vi firade med grĂ€ddtĂ„rta pĂ„ ett gammalt hustak i gamla Peking. DĂ„ smög det fram en liten grĂ„ katt över hustaken som absolut ville smaka. Han var lite vild och inte alls intresserad av att bli klappad, utan var helt fokuserad pĂ„ all grĂ€dde som vi Ă„t och som han tyckte han skulle fĂ„. Han fick förstĂ„s en bit, och nĂ€r han satt dĂ€r och smaskade började jag fundera pĂ„ hur hans liv sĂ„g ut i denna vimlande storstad. Vem han hĂ€ngde med, vad de gjorde tillsammans och⊠hur han kunde se ut i en ninjadrĂ€kt. Dagen efter var vi i en urgammal leksaksaffĂ€r dĂ€r alla leksaker var handgjorda. Samma familj hade Ă€gt den i generationer. Det var lĂ€tt att förestĂ€lla sig att en del av dem var magiska⊠Kanske till och med att den lilla grĂ„ katten bodde i nĂ€rheten?Förutom tvĂ„ böcker till i Ninja Timmy-serien, vad har du för drömprojekt?â Jag har nĂ„gra andra berĂ€ttelser som jag vill sĂ€tta pĂ„ prĂ€nt, bĂ„de for barn och vuxna. Jag skulle ocksĂ„ tycka det var vĂ€ldigt roligt att regissera film, och dĂ„ helst nĂ„got som jag sjĂ€lv har skrivit. Framför allt sĂ„ vill jag skapa i alla möjliga konstformer och inte binda mig vid ett fack dĂ€r man mĂ„ste göra samma slags saker om och om igen. Men om jag ska vara helt Ă€rlig sĂ„ Ă€r mitt drömprojekt att lĂ„ta bygga en egen ubĂ„tsbas â en sĂ„n dĂ€r hemlig en som man ser i Bondfilmerna. Kommer du fortsĂ€tta jobba med film?â Absolut. Jag Ă€lskar uttrycksformen. Rörlig bild dĂ€r man kan berĂ€tta vilken historia som helst. NĂ€r jag skriver sĂ„ ser jag allting spelas upp i huvudet, likt en film. SĂ„ för mig Ă€r de tvĂ„ konstformerna vĂ€ldigt lika. Och jag gillar samarbetet med andra kreatörer. Nyligen skaffade du en lĂ€genhet i Stockholm, men halva tiden Ă€r du i Los Angeles och andra stĂ€llen. Passar det dig att leva pĂ„ tvĂ„ stĂ€llen?â Ja, det gör nog det. Just nu i alla fall. Jag gillar att röra pĂ„ mig, det blir mindre rutin pĂ„ det sĂ€ttet. Klart att det kan vara opraktiskt ibland, men jag fĂ„r lite panik om jag Ă€r pĂ„ en plats för lĂ€nge. Jag gillar verkligen Stockholm och min lya dĂ€r, men projekten i USA Ă€r oftast för roliga för att avstĂ„ ifrĂ„n.Vad Ă€r roligast att illustrera?â Jag dras till fantastiska miljöer, platser som inte finns i verkligheten. Och karaktĂ€rerna som bor dĂ€r. Vad de gör, hur de bor och vad som driver dem. Helt enkelt bilder dĂ€r man har frihet att hitta pĂ„ och koka ihop en helt ny vĂ€rld. Men jag gillar ocksĂ„ att göra portrĂ€tt av mĂ€nniskor omkring mig, dĂ€r det bara handlar om att fĂ„nga essensen av en person. Jag har en idĂ© om att göra en bok av dessa, dĂ€r jag bjuder in vĂ€nner pĂ„ middag och tecknar deras portrĂ€tt medan vi pratar om konst, politik, historia eller vad som helst. Det skulle bli ett stycke text och en bild av var och en. Kanske ocksĂ„ receptet pĂ„ vad vi Ă„t och vilket vin vi drack. Boken skulle heta A dinner and a drawing. Vad har varit det roligaste i din karriĂ€r?â Det Ă€r svĂ„rt att vĂ€lja bland alla projekt, men jag mĂ„ste nog sĂ€ga arbetet med den första Narniafilmen. Jag var med hela vĂ€gen, ifrĂ„n tiden dĂ„ jag skissade pĂ„ bilder för att sĂ€lja in projektet hos finansiĂ€rer, genom hela förproduktionen i Los Angeles och inspelningen i Nya Zeeland, till efterarbetet med de visuella effekterna. Det var vĂ€ldigt roligt att se allting ta form. En skiss blev (med hjĂ€lp av mĂ„nga andra) plötsligt ett filmset befolkat av skĂ„despelare i kostym och hundratals filmarbetare som stod pĂ„ plats för att ge denna berĂ€ttelse liv. NĂ€r jag Ă€ntligen avslutade mitt engagemang var det bara klipparen, förutom regissoren sjĂ€lv, som varit med lĂ€ngre Ă€n jag. Visst har du en dröm om att stĂ€lla ut konst ocksĂ„? Kan det bli av?â Ja, jag vill gĂ€rna det. Det gĂ€ller bara att finna tid. Jag har lĂ€nge funderat pĂ„ att göra stora oljemĂ„lningar av Slussen i Stockholm som det nu Ă€r en het debatt kring. SjĂ€lv tycker jag de ska lĂ€mna den som den Ă€r. Jag mĂ„lade i olja i mĂ„nga Ă„r innan jag jobbade med film. Mest av stadslandskapen i Los Angeles. Bland annat gjorde jag en serie nattmĂ„lningar av byggandet av the LA-Metro. Men den hĂ€r gĂ„ngen vill jag Ă€ven anvĂ€nda alla mina Ă„r i filmens fantasivĂ€rld och lĂ„ta det ingjuta magi och mitt eget synsĂ€tt i bilderna. Livsmotto?â Jag brukar ibland sĂ€ga: âThe biggest crime you can commit against your own life is being boring.â Det Ă€r förstĂ„s sagt med ett leende... men det ligger nog Ă€ndĂ„ nĂ„got i det. Att göra det mesta av sitt liv. Jag gillar ocksĂ„ nĂ„got som Steve Jobs en gĂ„ng sa: âMan föds in i och vĂ€xer upp i ett system dĂ€r man snabbt lĂ€r sig att man inte ska rucka pĂ„ det för mycket. Man ska gĂ„ i skolan, skaffa jobb, familj och vara ânormalâ. Den instĂ€llningen Ă€ndras nĂ€r man inser en vĂ€ldigt viktig sak: Att allting man ser omkring sig â uppfinningar, teknologiska underverk, konst, arkitektur, etc â Ă€r skapat av mĂ€nniskor som inte Ă€r smartare Ă€n du. DĂ„ slĂ€pps man fri. Fri att göra nĂ„got sjĂ€lv som i sin tur kan pĂ„verka andra.â Tyckte det var bra sagt. Mitt mĂ„l i livet Ă€r egentligen att skapa nĂ„got vackert. NĂ„got att lĂ€mna efter mig som jag kan peka pĂ„ och sĂ€ga: âDet dĂ€r gjorde jag, och det Ă€r vackert.âĂvrigt:Henrik Tamm har gĂ„tt i Polhemsgymnasiet i Göteborg och studerade 1992-1995 vid Art Center College of Design i Pasadena (Los Angeles), Kalifornien.Henrik har arbetat vid stora amerikanska filmbolag som Dreamworks, med filmerna Shrek, Shrek 2 och Narnia samt Arn hĂ€r i Sverige. Henrik ritade de första bilderna/animationerna hur filmen skulle gestalta sig utifrĂ„n manus. Henrik Tamm debuterade som bokillustratör till Den dansande djĂ€vulen av Martin Widmark. Som följts av tvĂ„ böcker till om Tyko Flors Ă€ventyr genom tre vĂ€rldar, Fyrtornet i Son-Li och Polyhymnias guld.Henrik skriver sjĂ€lv böcker och filmanus och har en spelfilm pĂ„ gĂ„ng. Han mĂ„lar pĂ„ sin fritid. Han egna debutbok Ninja Timmy och de stulna skratten kom 2013.
Henrik Tamm Ă€r illustratör, arbetar med filmanimationer och skriver manus och böcker. Han Ă€r född 1972 i Stockholm, men uppvuxen pĂ„ ett flertal kontinenter. Som 19-Ă„ring Ă„kte han till Los Angeles och började jobba som konceptdesigner i Hollywood. Han har bland annat varit med om att utforma miljöerna i filmerna Shrek och Narnia. De filmiskt magiska illustrationerna till Martin Widmarks serie Tyko Flores Ă€ventyr var hans första uppdrag som bokillustratör. I Ninja Timmy och de stulna skratten bĂ„de skriver och illustrerar han sin första alldeles egna bok, den första i en serie böcker om katten Timmy och hans listiga gĂ€ng.Hur hamnade du pĂ„ Dreamworks?â Ett av mina första jobb var att teckna bakgrundsbilder för en animerad teveserie som hette Jonny Quest i Los Angeles. Jag blev genom min chef introducerad till en man vid namn James Hegedus som jobbade som designer inom film. Jag visade honom mina bilder och vi pratade en stund. Ett halvĂ„r senare ringde han upp mig och frĂ„gade vad jag gjorde, att han nu var chefsdesigner för ett projekt pĂ„ Dreamworks och om jag inte kunde komma förbi för ett möte. Alla hans folk var upptagna, sa han. SjĂ€lvklart ville jag det. Dreamworks var nystartat och âthe talk of the townâ. Det skulle handla om att hjĂ€lpa till med design pĂ„ ett projekt i fem veckor. Jag kom dit och han visade mig runt kontoret (sjĂ€lva studion var Ă€nnu inte byggd). VĂ€ggarna var fulla av enastĂ„ende illustrationer och skisser. Projektet skulle tydligen handla om en konstig grön figur och en Ă„sna som rĂ€ddar en prinsessa. Som ni kanske anar sĂ„ visade sig projektet vara Shrek, som vid det tillfallet inte var mer Ă€n en idĂ©. Jag började jobba, och tydligen gjorde jag nĂ„gonting rĂ€tt, för fem veckor blev till tvĂ„ och ett halvt Ă„r med Shrek och nĂ€stan nio Ă„r pĂ„ Dreamworks.Vad Ă€r likheterna mellan det du gör som konceptdesigner och som författare?â Man tĂ€nker nog mycket pĂ„ samma sĂ€tt. Med konceptdesign sĂ„ berĂ€ttar man i bild, skapar en stĂ€mning för bildsprĂ„ket i filmen. Ens jobb Ă€r att inspirera. Det hela handlar ju om fantasi, att skapa roliga men samtidigt trovĂ€rdiga vĂ€rldar och karaktĂ€rer. Steget till att berĂ€tta i ord Ă€r inte sĂ€rskilt lĂ„ngt.Vilka Ă€r olikheterna?â Som författare Ă€r det ju helt ens egen idĂ© man jobbar med. Som konceptdesigner utgĂ„r man trots allt alltid frĂ„n nĂ„gon annans idĂ© och skapar inom ramarna för den. Det Ă€r dessutom vĂ€ldigt mĂ„nga kreativa mĂ€nniskor som bidrar pĂ„ olika sĂ€tt nĂ€r filmen vĂ€l kommer igĂ„ng. Tillsammans bygger vi nĂ„got större Ă€n en ensam person nĂ„gonsin skulle kunna göra. I bokens vĂ€rld, nĂ€r man bĂ„de skriver och illustrerar, sĂ„ Ă€r man ju helt sjĂ€lv med allt. Du dras till berĂ€ttandet, varför dĂ„, tror du?â Jag fascineras av mĂ€nniskans fantasi â vĂ„rt behov av att lyssna pĂ„ berĂ€ttelser, lĂ€sa historier och se pĂ„ film. Det finns nĂ„got i det som tydligen Ă€r vĂ€ldigt viktigt for oss â att uppleva nĂ„got genom en berĂ€ttelse som man sjĂ€lv aldrig har varit med om, men anda kĂ€nner igen. I en riktigt bra berĂ€ttelse finns nĂ„got slags kĂ€nslomĂ€ssigt facit för vad det Ă€r att vara mĂ€nniska. För mig, att sjĂ€lv kunna berĂ€tta nĂ„got som jag fantiserat ihop, och ge min egen infallsvinkel pĂ„ livet, ger mig en vĂ€ldig tillfredsstĂ€llelse. Hur har din uppvĂ€xt i olika lĂ€nder â i Ăstafrika, Pakistan och Peru â pĂ„verkat dig, tror du?â SĂ€kert ganska mycket. Jag fick uppleva mĂ„nga olika kulturer som liten grabb, och fick trĂ€ffa alla möjliga sorters mĂ€nniskor som hade sin unika blick pĂ„ livet. Mina förĂ€ldrar gav mig en skatt i att fĂ„ vĂ€xa upp sĂ„. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att dessa intryck formade mig och jag insĂ„g tidigt att det fanns alla möjliga sĂ€tt att leva pĂ„. DĂ„ trodde jag att allt flĂ€ngande kors och tvĂ€rs over jorden var helt normalt, att alla barn gjorde ungefĂ€r sa. Men sĂ„ var det visst inte.KĂ€nner du dig sĂ€rskilt svensk?â BĂ„de ja och nej. NĂ€r jag Ă€r i Sverige sĂ„ kĂ€nner jag mig inte speciellt svensk och har ibland lite svĂ„rt att identifiera mig med sĂ„nt som Ă€r viktigt dĂ€r. Det kĂ€nns som man Ă€r lĂ„ngt borta ifrĂ„n resten av vĂ€rlden. Men jag kĂ€nner Ă€ndĂ„ en tillhörighet dit som Ă€r svĂ„r att förklara. Man vill ju höra hemma nĂ„gonstans. DĂ„ kĂ€nns det alltid tryggt nĂ€r man flyger in över Sverige och blickar ut over skogarna och glittret frĂ„n alla sjöar.Vilka Ă€r dina inspirationskĂ€llor, vad inspirerar dig? Vilken typ av berĂ€ttelser?â Oj, allt möjligt. Musik Ă€r vĂ€ldigt viktigt för mig. Jag tror den Ă€r den kreativa form som snabbast nĂ„r ens kĂ€nslor. Jag ser naturligtvis vĂ€ldigt mycket film och om det Ă€r nĂ„got som anspelar pĂ„ stĂ€mningar man kĂ€nner igen sĂ„ kan det ha en vĂ€ldig kraft. Det kan vara allt frĂ„n en hemmagjord kortfilm man hittar pĂ„ nĂ€tet till stora Hollywoodrullar. Resandet betyder ocksĂ„ vĂ€ldigt mycket. Jag söker konstant nya intryck, och de fĂ„r jag lĂ€ttast nĂ€r jag besöker en helt ny plats och trĂ€ffar nya mĂ€nniskor. Jag tror att allt man upplever smyger sig tillbaka in i ens eget berĂ€ttande. Jag lĂ€ser sĂ„ ofta jag hinner och har fastnat for Paul Auster den senaste tiden. Han skriver elegant, nĂ€stan surrealistsikt och med ett starkt bildsprĂ„k. Jag gillar berĂ€ttelser dĂ€r författaren ger en sitt eget unika perspektiv pĂ„ livet. Vad Ă€r det bĂ€sta med att ha skrivit och illustrerat sin första helt egna bok?â KĂ€nslan av att ha skapat nĂ„got helt eget frĂ„n ingenting. FrĂ„n början fanns den hĂ€r berĂ€ttelsen bara i mitt eget huvud och knappt ens det. Bara som flytande aningar, intryck, kĂ€nslor. Tills den började ta form i meningar och kapitel. KaraktĂ€rerna fick liv. Nar jag började skriva sĂ„ spelades historien upp i mitt sinne och hade förmĂ„gan att ocksĂ„ teckna ner det jag sĂ„g. Jag inser att jag har vĂ€ldig tur som bĂ„de kan skriva och teckna. BerĂ€ttelsen blir min egen frĂ„n början till slut. Det kĂ€nns kompromisslöst. PĂ„ ett bra satt.NĂ€r Martin Widmark bad dig illustrera hans Tyko Flores-trilogi, hade du sjĂ€lv tĂ€nkt (tidigare) pĂ„ att publicera dina bilder i bokform dĂ„?â Nej, egentligen inte. Om det inte skulle ha varit nĂ„gon form av kompendium med bilder frĂ„n alla filmer jag har arbetat med. Men det skulle nog de studios som Ă€ger filmerna ha svĂ„rt att godkĂ€nna⊠DĂ€remot hade jag vid det tillfĂ€llet skrivit ett antal filmmanus, sĂ„ nĂ€r jag arbetade med Martin sĂ„ började nog tanken vĂ€xa att jag skulle skriva i bokform sjĂ€lv. Det var ocksĂ„ givande att se sina verk i tryckt form som alla som lĂ€ste fick se. I vanliga fall har det ju bara varit filmskaparna sjĂ€lva som sett det jag skapat. Hur kom du pĂ„ idĂ©n till Ninja Timmy?â Jag var i Peking och förelĂ€ste om animation med nĂ„gra andra. En i gĂ€nget fyllde Ă„r och vi firade med grĂ€ddtĂ„rta pĂ„ ett gammalt hustak i gamla Peking. DĂ„ smög det fram en liten grĂ„ katt över hustaken som absolut ville smaka. Han var lite vild och inte alls intresserad av att bli klappad, utan var helt fokuserad pĂ„ all grĂ€dde som vi Ă„t och som han tyckte han skulle fĂ„. Han fick förstĂ„s en bit, och nĂ€r han satt dĂ€r och smaskade började jag fundera pĂ„ hur hans liv sĂ„g ut i denna vimlande storstad. Vem han hĂ€ngde med, vad de gjorde tillsammans och⊠hur han kunde se ut i en ninjadrĂ€kt. Dagen efter var vi i en urgammal leksaksaffĂ€r dĂ€r alla leksaker var handgjorda. Samma familj hade Ă€gt den i generationer. Det var lĂ€tt att förestĂ€lla sig att en del av dem var magiska⊠Kanske till och med att den lilla grĂ„ katten bodde i nĂ€rheten?Förutom tvĂ„ böcker till i Ninja Timmy-serien, vad har du för drömprojekt?â Jag har nĂ„gra andra berĂ€ttelser som jag vill sĂ€tta pĂ„ prĂ€nt, bĂ„de for barn och vuxna. Jag skulle ocksĂ„ tycka det var vĂ€ldigt roligt att regissera film, och dĂ„ helst nĂ„got som jag sjĂ€lv har skrivit. Framför allt sĂ„ vill jag skapa i alla möjliga konstformer och inte binda mig vid ett fack dĂ€r man mĂ„ste göra samma slags saker om och om igen. Men om jag ska vara helt Ă€rlig sĂ„ Ă€r mitt drömprojekt att lĂ„ta bygga en egen ubĂ„tsbas â en sĂ„n dĂ€r hemlig en som man ser i Bondfilmerna. Kommer du fortsĂ€tta jobba med film?â Absolut. Jag Ă€lskar uttrycksformen. Rörlig bild dĂ€r man kan berĂ€tta vilken historia som helst. NĂ€r jag skriver sĂ„ ser jag allting spelas upp i huvudet, likt en film. SĂ„ för mig Ă€r de tvĂ„ konstformerna vĂ€ldigt lika. Och jag gillar samarbetet med andra kreatörer. Nyligen skaffade du en lĂ€genhet i Stockholm, men halva tiden Ă€r du i Los Angeles och andra stĂ€llen. Passar det dig att leva pĂ„ tvĂ„ stĂ€llen?â Ja, det gör nog det. Just nu i alla fall. Jag gillar att röra pĂ„ mig, det blir mindre rutin pĂ„ det sĂ€ttet. Klart att det kan vara opraktiskt ibland, men jag fĂ„r lite panik om jag Ă€r pĂ„ en plats för lĂ€nge. Jag gillar verkligen Stockholm och min lya dĂ€r, men projekten i USA Ă€r oftast för roliga för att avstĂ„ ifrĂ„n.Vad Ă€r roligast att illustrera?â Jag dras till fantastiska miljöer, platser som inte finns i verkligheten. Och karaktĂ€rerna som bor dĂ€r. Vad de gör, hur de bor och vad som driver dem. Helt enkelt bilder dĂ€r man har frihet att hitta pĂ„ och koka ihop en helt ny vĂ€rld. Men jag gillar ocksĂ„ att göra portrĂ€tt av mĂ€nniskor omkring mig, dĂ€r det bara handlar om att fĂ„nga essensen av en person. Jag har en idĂ© om att göra en bok av dessa, dĂ€r jag bjuder in vĂ€nner pĂ„ middag och tecknar deras portrĂ€tt medan vi pratar om konst, politik, historia eller vad som helst. Det skulle bli ett stycke text och en bild av var och en. Kanske ocksĂ„ receptet pĂ„ vad vi Ă„t och vilket vin vi drack. Boken skulle heta A dinner and a drawing. Vad har varit det roligaste i din karriĂ€r?â Det Ă€r svĂ„rt att vĂ€lja bland alla projekt, men jag mĂ„ste nog sĂ€ga arbetet med den första Narniafilmen. Jag var med hela vĂ€gen, ifrĂ„n tiden dĂ„ jag skissade pĂ„ bilder för att sĂ€lja in projektet hos finansiĂ€rer, genom hela förproduktionen i Los Angeles och inspelningen i Nya Zeeland, till efterarbetet med de visuella effekterna. Det var vĂ€ldigt roligt att se allting ta form. En skiss blev (med hjĂ€lp av mĂ„nga andra) plötsligt ett filmset befolkat av skĂ„despelare i kostym och hundratals filmarbetare som stod pĂ„ plats för att ge denna berĂ€ttelse liv. NĂ€r jag Ă€ntligen avslutade mitt engagemang var det bara klipparen, förutom regissoren sjĂ€lv, som varit med lĂ€ngre Ă€n jag. Visst har du en dröm om att stĂ€lla ut konst ocksĂ„? Kan det bli av?â Ja, jag vill gĂ€rna det. Det gĂ€ller bara att finna tid. Jag har lĂ€nge funderat pĂ„ att göra stora oljemĂ„lningar av Slussen i Stockholm som det nu Ă€r en het debatt kring. SjĂ€lv tycker jag de ska lĂ€mna den som den Ă€r. Jag mĂ„lade i olja i mĂ„nga Ă„r innan jag jobbade med film. Mest av stadslandskapen i Los Angeles. Bland annat gjorde jag en serie nattmĂ„lningar av byggandet av the LA-Metro. Men den hĂ€r gĂ„ngen vill jag Ă€ven anvĂ€nda alla mina Ă„r i filmens fantasivĂ€rld och lĂ„ta det ingjuta magi och mitt eget synsĂ€tt i bilderna. Livsmotto?â Jag brukar ibland sĂ€ga: âThe biggest crime you can commit against your own life is being boring.â Det Ă€r förstĂ„s sagt med ett leende... men det ligger nog Ă€ndĂ„ nĂ„got i det. Att göra det mesta av sitt liv. Jag gillar ocksĂ„ nĂ„got som Steve Jobs en gĂ„ng sa: âMan föds in i och vĂ€xer upp i ett system dĂ€r man snabbt lĂ€r sig att man inte ska rucka pĂ„ det för mycket. Man ska gĂ„ i skolan, skaffa jobb, familj och vara ânormalâ. Den instĂ€llningen Ă€ndras nĂ€r man inser en vĂ€ldigt viktig sak: Att allting man ser omkring sig â uppfinningar, teknologiska underverk, konst, arkitektur, etc â Ă€r skapat av mĂ€nniskor som inte Ă€r smartare Ă€n du. DĂ„ slĂ€pps man fri. Fri att göra nĂ„got sjĂ€lv som i sin tur kan pĂ„verka andra.â Tyckte det var bra sagt. Mitt mĂ„l i livet Ă€r egentligen att skapa nĂ„got vackert. NĂ„got att lĂ€mna efter mig som jag kan peka pĂ„ och sĂ€ga: âDet dĂ€r gjorde jag, och det Ă€r vackert.âĂvrigt:Henrik Tamm har gĂ„tt i Polhemsgymnasiet i Göteborg och studerade 1992-1995 vid Art Center College of Design i Pasadena (Los Angeles), Kalifornien.Henrik har arbetat vid stora amerikanska filmbolag som Dreamworks, med filmerna Shrek, Shrek 2 och Narnia samt Arn hĂ€r i Sverige. Henrik ritade de första bilderna/animationerna hur filmen skulle gestalta sig utifrĂ„n manus. Henrik Tamm debuterade som bokillustratör till Den dansande djĂ€vulen av Martin Widmark. Som följts av tvĂ„ böcker till om Tyko Flors Ă€ventyr genom tre vĂ€rldar, Fyrtornet i Son-Li och Polyhymnias guld.Henrik skriver sjĂ€lv böcker och filmanus och har en spelfilm pĂ„ gĂ„ng. Han mĂ„lar pĂ„ sin fritid. Han egna debutbok Ninja Timmy och de stulna skratten kom 2013.
LĂ€s mer
