Att bevara en ohygglig hemlighet kan vara så svårt att det rent av kan kännas lättare att inte längre finnas till. Kanske var det så det kändes för Charlotte? Ingen vet, men hennes mamma Sue misstänker det. Varför skulle hennes älskade tonårsdotter annars ha klivit rakt ut i gatan framför en buss? Nu ligger Charlotte i koma och Sue och hennes make kämpar för att både hitta svar, få till stånd något slags normal vardag och förstås för att dottern äntligen ska vakna upp. En dag hittar Sue Charlottes dagbok och via en kommentar i den tvingas hon rannsaka sig själv. Till slut har hon inget annat val än att konfrontera sina egna demoner. Handlar allt det här om henne och ett förflutet hon kämpat hårt för att lämna bakom sig? Eller ser hon spöken mitt på ljusa dagen? Och varför verkar hennes make inte se det hon ser? Frågan är om han vet mer än han låter påskina. Kan det vara så att det som hänt Charlotte i själva verket handlar om Sue?