Efter det hastiga avslutet pĂ„ samboförhĂ„llandet med Totte, mannen som hon trott att hon skulle dela resten av sitt liv med, visste Erika att hon snart mĂ„ste hitta nĂ„gon annanstans att bo. Hur hade hon kunnat vara sĂ„ naiv att hon lĂ„tit honom ensam skriva under hyreskontraktet? Nu hade Totte gjort slut och Erika stod dĂ€r utan vare sig lĂ€genhet eller sambo. NĂ€r allt ser som mest hopplöst ut, dimper det plötsligt ner ett kuvert i brevlĂ„dan. Erika lĂ€ste: "Genom en av bankens uppdragsgivare, erbjuds du att hyra en lĂ€genhet pĂ„ tvĂ„ rum och kök pĂ„ Rapsgatan 4, Stockholm" Detta erbjudande Ă€r personligt och gĂ„r ej att överlĂ„ta. "Ăgaren önskar att tills vidare vara anonym. Vid intresse kontakta oss snarast för ytterligare information. Med vĂ€nliga hĂ€lsningar Sven Svensson Bankkamrer." Det var för fantastiskt för att vara sant, tĂ€nkte hon skeptiskt och var övertygad om att det rörde sig om ett slags practical joke frĂ„n arbetskollegorna. Men, om allt stĂ€mde, betydde det definitivt lösningen pĂ„ det akuta bostadsproblemet. Vem i hela vĂ€rlden erbjöd en lĂ€genhet med lĂ„g hyra och förstahandskontrakt mitt pĂ„ sjĂ€lvaste Södermalm? tĂ€nkte hon. I bakhuvudet ringde en liten förnuftig klocka som sa henne att om nĂ„got lĂ„ter för fantastiskt, Ă€r det sĂ€kert det. Vem var egentligen denne Sven Svensson och hur kom det sig att nĂ„gon hade valt ut just henne? Vad har jag egentligen att förlora? tĂ€nkte Erika. Hon var beredd att chansa.
3.9
kate
2023-09-26
SÄ bra upplÀsare .
Carina
2023-09-22
Mysig feelgoodđ
Maria
2023-09-16
underbart mysig