Gudrun Wessnert

Född 1956 i Ystad, uppvuxen på skånska lantgods. Flyttade till Stockholm 1979, fil kand på Stockholms universitet. Arbetat på Medeltidsmuseet sedan 1987. Har där vid sidan om guidning och undervisning skrivit kataloger och utställningstexter. Debuterade 1995 med lättlästa boken "Johan och flickan utan hår", vann Bonnier Carlssons manustävling 2001 med "Sketna Gertrud och kung Magnus kalas". När jag var liten bodde jag vid ett slott där det spökade. Spöket kallades för Svarta damen och hade en gång, som levande människa, blivit inmurad i slottets torn. Varje timma på dygnet slog slottsklockan. Jag var rädd för spöken, för vuxna, för spindlar och för döden. Jag älskade skolan och att läsa och skriva fast egentligen ville jag inte bli författare. Jag ville bli filmstjärna i Hollywood i Kalifornien. Där bodde nämligen mina fastrar, Gullan och Asta, och min älskade storasyster. Slottsträdgården var min lekplats, där fantiserade jag ihop historier. Förutom att jag var omgiven av spöken, döda kungar och personer som Friherrinnan med det lila håret och Geta-Karlsson var jag också omgiven av djur: kor, tjurar, kalvar, katter och bin. Min far var nämligen en hängiven biodlare vilket resulterade i ett och annat bistick. Vi hade tama ekorrar som åt nötter på fönsterblecket och i den stora kastanjen utanför köksfönstret bodde kajor som skränade om allt möjligt. Hemma hade jag hund, hamster, tre kaniner och en oräkneligt stor familj vita möss ... När jag flyttat till Stockholm började jag arbeta på Medeltidsmuseet, det blev mitt andra hem på jorden. Där träffade jag på personer som Peter Ölskalle, Ingrid Honungspottan och Nikolaus Mus. De steg ut ur gamla skrifter och besökte mina drömmar ... och jag är övertygad om att jag borde ha blivit född före år 1700. Jag hamnade i fel sekel fast jag trivs rätt bra med det också. Utan mitt arbete på museet hade jag inte kunnat skriva "Sketna Gertrud och kung Magnus kalas" som blev min första barnbok. En bra historia ska få läsaren att gå in i en annan värld. Som en magisk kaka, man äter en bit och är helt förlorad i smaker, dofter, andra världar, skräck och skratt. Att mina böcker utspelas i en annan tid är vår tror jag beror på spökena. Och på slottets damm där guldfiskar simmade. Mitt i dammen stod en stenängel och sprutade vatten. Det var bara jag som visste att den var levande.