Texten är ett förbannat gott hantverk, präglad av filmarens känsla för bildberättande kombinerat med skickligt insugande dramaturgi.
Aftonbladet
Det är en gripande berättelse om en medfödd förlust. Det märks att Kling har varit noggrann med orden.
Dagens Nyheter
”Jag har tagit tag i en sak som jag skjutit framför mig länge. Jag ska hämta något i en stad tio mil från Stockholm, en flyttlåda som står i ett förråd på ett boende i Malmköping. Den innehåller föremål och fotografier har hemmets personal sagt till mig på telefon. Lådan har tillhört min pappa, en skugga och en förrädare.”
Johan Klings självbiografiska uppväxtskildring är en osentimental och skoningslös berättelse om en känslomässigt kaotisk barndom präglad av familjehemligheter, svek och kränkningar.
Åttaårige Johan bor med sin ensamstående mamma och halvsystern i Stockholm i början av 70-talet. Familjen lever vad som verkar vara ett behagligt liv i en stor hyresrätt på Östermalm. Men något står inte rätt till. Pojken är djupt disharmonisk, skolan larmar, vill att psykolog kopplas in. I anteckningar från mötet noteras att pojkens mor är elegant men ”defensiv och misstänksam”. För bakom mammans vackra ansiktsdrag och eleganta yttre döljer sig något skrämmande som omgivning inte ser.
Samtidigt plågas pojken av frågor om en pappa som är så frånvarande att han nästan inte finns. Samtalsämnet är förbjudet, allt pojken vet är att fadern vägrar ha kontakt. Han försöker själv lägga pussel. Det blir en livslång uppgift. Sakta växer bilden fram av en gåtfull karaktär: en briljant tecknare, på samma gång enstöring och glassig playboy-typ.
Men vad har en modetecknare med svindlande affärer att göra? Hur kommer det sig att pappan bor i Schweiz halva året? Och vad är sant om guldgruvan, galopphästen och sportbilarna? Till sist ska sonen börja förstå de mörka sammanhangen och ana varför pappan vägrat ta sitt ansvar.
I Repris berättar Johan Kling med kall saklighet och svidande uppriktighet om ovanliga och bitvis brutala uppväxtomständigheter, utspelade mot en bakgrund av klass, psykologi och 70-talets normförflyttningar.
Det är ett ärligt uppsåt som emellanåt förmedlar en djupgående smärta. Språket genomsyras av en saklig frostighet.
Dala-Demokraten
Historien är väl redovisad, alla led kuggar in i varandra. Och Kling sätter sig också på spel i ovanligt hög grad när han laddar sin analys med så mycket smärta och sorg.
Norrländska Socialdemokraten
En roman man inte vill vara utan.
Ystads Allehanda
Johan Kling skriver med mod och uppriktighet, nyktert och analyserande, utan att beklaga sig - men ibland med en självdistansering.
Gotlands Allehanda
En litterär arvtagare till Hjalmar Söderberg. Repris är djupt berörande.
Falu-Kuriren
Det är en bitvis plågsamt stark läsning om utsatthet, skildrat med en prosastil som Johan Kling behärskar till fulländning; avklarnad, återhållsam och torrt registrerande.
Barometern
carin
2023-11-30
Ömsint skriven om en pojke,vars pappa vägrade erkänna sin son. Fin och sorgsen historia,som jag varmt kan rekommendera.
Maj-Lis
2023-10-20
Rörande berättelse om hur viktigt det är för barn (och vuxna) att känna förankringen till båda sina föräldrar.
Rosel
2023-09-23
lntressant att få ta del av en oönskad persons tankar och känslor. Alla behöver både en kvinnlig och en manlig förebild. Här söker pojken som växer upp till en man sin förlorade och uteblivna pappa. Tiden går och sökandet fortsätter. Drö.marna finns kvar ända till den dagen mötet äntligen blir av.
För att skriva en recension måste du ladda ner appen