En bittra kistmakare, en tystlåten hustru och en gammal fiol. Vad händer när en man som bara ser världen i siffror inser att han har slösat bort det absolut viktigaste han äger?
Jakob Ivanov, i staden känd som Brons, är en man som ser förluster överallt. För honom är livet en ständig kamp mot uteblivna inkomster och onödiga utgifter. Som kistmakare väntar han otåligt på att stadens invånare ska gå ur tiden, och hans enda sanna sällskap är fiolen han spelar på om nätterna när de mörka tankarna blir för påträngande.
Men när hans trogna hustru Marta plötsligt insjuknar, börjar Jakobs välordnade värld av kalla siffror att rämna. Gamla minnen av ett pilträd vid floden och ett barn de en gång förlorat tränger fram ur glömskan och tvingar honom att se sanningen i vitögat. Han inser med fasa att han har behandlat de människor han borde ha älskat som om de vore enkla räkneexempel i en bokföringsbok.
Denna gripande berättelse är en djupt mänsklig skildring av ånger, försoning och hoppet om att det aldrig är för sent att förändras. Det är en historia som ställer de stora frågorna: Vad är ett liv egentligen värt? Och vad lämnar vi efter oss när vi går? Denna utgåva är en modern nyöversättning med härligt lättläst text som låter berättelsens tidlösa visdom och vemod nå fram med full kraft till dagens läsare.
