Johan Ludvig Runeberg
Johan Ludvig Runeberg, född 5 februari 1804 i Jakobstad, Finland, död 6 maj 1877 i BorgÄ, var en finlandssvensk författare och poet och Finlands nationalskald. J.L. Runeberg var son till sjökaptenen Lorenz Ulrik Runeberg och Anna Maria Malm. Hans far var under mÄnga Är svÄrt sjuk. Gift 1831 med sin syssling Fredrika Tengström. Paret fick Ätta barn, av vilka sex överlevde barnaÄren:
J.L. Runeberg diktade pÄ svenska och hans verk översattes till finska och mÄnga andra sprÄk.
Hans mor var kĂ€nd för ett glatt humör, en stor förmĂ„ga att berĂ€tta slĂ€kthistorier och en god sĂ„ngröst. Hon lĂ€rde sonen en del av dĂ„tidens visor. Faderns större bildning och strĂ€ngare tukt hade mindre inverkan för de lĂ„nga sjöfĂ€rdernas skull, dock skall han, enligt skaldens egen uppgift, med allvar ha följt hans första skriftstĂ€llarförsök och rĂ€ttat dem med strĂ€nghet. Sin skolgĂ„ng började Runeberg i en vindskammare hos en gammal gumma, vilken hĂ€rstammade frĂ„n Stockholm, som kunde lĂ€ra honom att lĂ€sa svenska rent innantill. DĂ„ förĂ€ldrarna var i mindre goda omstĂ€ndigheter, erbjöd sig en farbror, som var tullförvaltare i UleĂ„borg, att uppfostra den Ă„ttaĂ„riga pojken. Vid sin farbrors död 1815 mĂ„ste han Ă„tervĂ€nda till det torftiga fĂ€dernehemmet, men kunde genom nĂ„gra deltagande vĂ€nners understöd börja i Vasa trivialskola. Runeberg hyste ett intresse för friluftliv och brukade jaga genom att gillra snaror, men Ă€ven andra nöjen roade man sig med i hans kamratkrets; till ackompanjemang av en fiol sjöng man Bellman, vars âFredmans epistlarâ och till en god del Ă€ven âFredmans sĂ„ngerâ Runebreg lĂ€rde sig utantill; man spelade komedi och lĂ€ste högt ur Kellgrens, Leopolds och Lidners dikter. Redan hĂ€r vĂ€cktes hos honom intresset för poetisk litteratur och böjelse att sjĂ€lv skriva vers, varvid Choraeus och FranzĂ©n blev hans första förebild. FrĂ„n Runebergs tidiga diktning under sin skoltid finns inget sĂ€kert daterat exemplar bevarat.
âNĂ€r mina första lekar med poesien börjades, erinrar jag mig icke. Under min skoltid hade jag skrivit smĂ„ lyriska stycken. TegnĂ©r, Atterbom och hela den nya skolan lĂ€rde jag kĂ€nna först vid universitetet, ett bevis pĂ„ huru litet bekant med litteraturen den omgivning var, inom vilken jag förlevde mina första aderton Ă„râŠââ Runeberg om sina tidiga litterĂ€ra försök
FrĂ„n Vasa flyttade han 1822 till Ă
bo dĂ€r han i oktober samma Ă„r blev student vid Kejserliga akademien. Under flitiga studier och genom att offra en dryg del av sin tid Ă„t andras undervisning tog han en filosofie magisterexamen. Kort efter det han blivit promoverad i Ă
bo 1827, brann staden ned till grunden, vilket föranledde universitetets förflyttning till Helsingfors, dĂ€r det Ă„ter öppnades 1828. Redan Ă„ret förut hade Runeberg diktat sitt första större poem, Elgskyttarne. Ă
r 1830 förordnades han till docent i vĂ€ltalighet samt erhöll en amanuensbefattning vid akademiska konsistorium i Helsingfors. I Finlands huvudstad tillbringade han de följande sju Ă„ren dĂ€r han i det litterĂ€ra LördagssĂ€llskapet lĂ€rde kĂ€nna akademiker som Cygnaeus, Nervander, Rein, Snellman, Lönnrot, CastrĂ©n med flera. Ă
r 1831 gifte Runeberg sig med Fredrika Tengström, sedan han kort förut tillsammans med nÄgra yngre akademiker grundat ett privatlyceum, som han sedan ansvarade för i fem och ett halvt Är.
Hans ekonomiska villkor var pÄ grund av flera omstÀndigheter sÄ knappa, att han mÄste se sig om efter nÄgon ytterligare inkomstkÀlla. DÀrför började han 1832, inte enbart för inkomstens skull, utge Helsingfors morgonblad, ett litterÀrt halvveckoblad, vars utgivande han ansvarade för till april 1837, och dÀr han fyllde utrymmet med kritiska skÀrskÄdningar av samtidens framstÄende svenska litteratur. Under tiden skrev han Ätskilliga alster, som visade pÄ en gradvis utveckling av hans poesi. 1837 sökte och fick han lektoratet i latinska sprÄket vid BorgÄ gymnasium, (1842 utbytt mot det i grekiskan). Han prÀstvigdes 1838 samt fick sex Är senare professors titel. DÄ denna tjÀnst i följd av 1856 Ärs skolreform indrogs, sökte och fick han 1857 avsked frÄn densamma med bibehÄllande av löneförmÄnerna. Samma Är blev han teologie doktor.
Ă
r 1830 utkom första samlingen av Runebergs dikter, och Äret dÀrefter gav Svenska akademien skalden sitt andra pris för dikten Graven i Perrho. De första dikter, Runeberg offentliggjorde, var övervÀgande lyriska; i diktcykeln Idyll och epigram, som kan sÀgas stÄ pÄ grÀnsen mellan lyrik och epos, lÄter han emellertid ana, vad han skulle bli som episk skald, och snart framtrÀdde han som sÄdan i de natursanna, folkmÀssiga och hjÀrtligt naiva idyllerna Hanna, Elgskyttarna och JulkvÀllen. Senare utgav han Nadeschda, i vilken han pÄ grundvalen av en rysk folksaga skildrar kÀrlekens varma lÄga; Kung Fjalar, ett storslaget fornnordiskt Àmne; FÀnrik StÄls SÀgner, ett nationellt epos i romansform. Han framtrÀdde Àven som psalmförfattare. Sedan ungdomen var han en stor Àlskare av jakt och fiske. PÄ en jaktfÀrd 1863 drabbades Runeberg av ett slaganfall, som gjorde honom oförmögen till kroppsligt arbete, trots det bibehöll han sjÀlens krafter tÀmligen oförminskade. Han plÄgades av sjukdomen men levde i övrigt ett stilla och fridfyllt liv i sitt hem, vilket hade blivit skÀnkt till honom av det finska folket. Han avled i BorgÄ den 6 maj 1877
LĂ€s mer