Ivan Bunin Ett Ryssland utan försköningar – Rysslands första Nobelpristagare i ny utgåva
Som en följd av revolutionen 1917 tvingades Ivan Bunin – hyllad av både Maksim Gorkij och Anton Tjechov, och ofta beskriven som en av den ryska litteraturens främsta stilister – till landsflykt. Han fortsatte sitt litterära arbete i Paris. Det var där han 1924 skrev långnovellen »Mitjas kärlek«, som cementerade hans popularitet som emigrantförfattare.
I den, såväl som i övriga noveller samlade i denna volym, visar Bunin prov på den säregna melankoli och koncentrerade elegans som blev utmärkande för hans författarskap och gjorde honom så omtyckt. Med ett noga avvägt språk och en sällan överträffad nyansrikedom låter han människan framstå som hon är, med alla sina brister och motsägelser. Han ville visa ett Ryssland utan försköningar och förljugenhet, och motivet är ofta den fattiga landsbygden och dess invånare.
I översättning av Sigurd Agrell.
IVAN BUNIN [1870–1953] var en rysk författare, bosatt i Frankrike från 1920. Med sin rika, formsäkra stil ansågs han av många samtida kritiker och författare som en sann arvinge till den ryska tradition av realism som etablerats av Tolstoj och Tjechov. 1933 tilldelades Bunin Nobelpriset i litteratur.
