Någon gång under andra världskriget försvinner den svenske fiskaren John Osvald mystiskt på en trålare utanför den skotska kusten. Nu, sextio år senare, tycks hans son Axel också ha försvunnit under en resa i Skottland. Efter att ha blivit kontaktad av Axels oroliga dotter bestämmer sig Erik Winter för att undersöka fallet. Återigen möts Winter och hans skotske kollega Steve MacDonald för att utreda ett fall, men den här gången får det konsekvenser som ingen av dem kunnat förutse. Samtidigt i Göteborg undersöker kriminalinspektör Aneta Djanali en misstänkt hustrumisshandel. Motvilligt dras hon in i en kedja händelser som får hennes att fundera över sitt förflutna och sina egna val. Liksom Winter tvingas även hon ut på en resa till en främmande strand.
"Edwardson skriver så förbannat bra." Aftonbladet
"Inom kriminallitteraturen finns det just nu ingen intressantare hjälte än Erik Winter." Dagens Nyheter
"Segel av sten är Åke Edwardsons bästa roman - det är briljant." Helsingborgs Dagblad
Lena
2026-05-11
Långsam rörig svårt att hålla reda på alla personer
Anki
2026-05-05
Berättelserna i Winter-serien har för mig hittills alltid känts lite skissartade och delvis oklara, men den här var snäppet värre. Blev inte klok på vad någon gjorde och varför. Magnus Roosmann brukar läsa bra, men här var det av och till väldigt forcerat och snabbt utan rimlig anledning i vad som sades. (Tänk sportkommentator.) Det blev dock bättre längre fram i berättelsen.
Birgitta
2025-12-27
Allt för mycket dravel som detta: ”Ljus tätnar i mörker i tiden. Han tänkte den tanken när han började gå. Ett mörker i förtid. Varje sen eftermiddag. Förtid … och eftertid. Jag lever det här livet i eftertid. En lång eftertid. Jag lever. Jag är en annan, en ny.” Det kanske bara är jag, men orden bör driva handlingen framåt, inte främst fungera som utfyllnad. Orkar inte läsa ordbajseri.
För att skriva en recension måste du ladda ner appen