Lennart Sjögren hade en betydande framgång med romanen Fårmannen, en berättelse om en udda människa som utan illusioner men med tacksamhet ser tillbaka på sitt liv. Ändå är det framför allt lyriker han är. Sjögren har under 80- och 90-talen publicerat flera diktsamlingar som hör till de mest betydande i den samtida svenska lyriken: Dagen före plöjarens kväll (1984), Ormens tid (1992) och Fågeljägarna (1997), för att bara nämna några av dem.
I diktsamlingen Sent, tidigt, som är en av hans allra bästa, närmar han sig en gräns som visar sig vara mer genomsläpplig än vad vi vanligen föreställer oss. Där är det sent, men samtidigt tidigt. Där betraktas den som är på väg att lämna livet av nyfödda med ögon som de hämtat "ur stenkolets innersta djup". Så här lyder en kort men central dikt:
Möt mig i lövverket
med en ränsel på ryggen
- uppbrottet är nära
ett uppbrott i sömnens tecken
med det vilda hoppet
om ett okänt väderstreck
inskrivet som adress
på ränselns rygg.
