I Självbiografi skriver Martin Luuk naket och uppriktigt om åren mellan 16 och 33. Vi följer honom från uppväxten i ingenmanslandet Täby och den exilestniska gemenskapen som utvecklar sin egen humor och subkultur som vapen i kampen mot tristessen.
Han kastas mellan ensamhet och utlevelse, mellan oövervinnerlig entusiasm och paralyserande förtvivlan, tills en serie till synes slumpartade händelser leder honom till humorgruppen Killinggänget som han efter en utdragen process blir fullvärdig medlem av. Det ger honom möjlighet att realisera drömmarna och visionerna han tidigare bara haft i huvudet. Han följer idealen till sin naturliga slutpunkt och jublar när det oundvikliga fallet kommer.
Martin Luuk skriver för alla drömmare som inte vet vart drömmarna ska ta vägen, alla skruvade kärleksfulla fanatiker. Till alla som kom av sig. Till de som aldrig släppte taget om målet utan istället lät målet dra ned dem i dyn. Till de ensamma.
