Lars Ahlin

Lars Ahlin föddes i Sundsvall 1915 och avled 1997. Fadern var handelsresande. Han gick i folkhögskola 1933-35 och prövade ett tiotal yrken. Han belönades med SvD:s litteraturpris 1944, De Nios pris 1960, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1962, Litteraturfrämjandets stora pris 1966, Kellgrenpriset 1982 (tillsammans med Gunnel Ahlin) och Augustpriset 1990. Han blev fil. hedersdr. i Umeå 1969. Lars Ahlin utvecklade från sin debut 1943 en "förbönens estetik" som utgår från andra människors språkliga situation och kombinerar episk experimentlusta med mångstämmighet. Hans människor är särpräglade naturer, undantagstyper, i konflikt med sin ofta norrländska omgivning. Sitt mörka patos förenar Lars Ahlin med med drastisk folklig humor.Ur Litteraturhandboken, Forum.Utgivning: Tåbb med manifestet (1943), romanInga ögon väntar mig (1944), noveller Min död är min (1945), roman Om (1946), roman Fångnas glädje (1947), noveller Jungfrun i det gröna (1947), roman Egen spis (1948), roman Huset har ingen filial (1949), noveller Fromma mord (1952), roman Kanelbiten (1953), roman Stora glömskan (1954), roman Kvinna, kvinna (1955), roman Natt i marknadstältet (1957), romanGilla gång (1958), roman Bark och löv (1961), roman Hannibal Segraren (1982), roman tillsammans med makan Gunnel Ahlin.Sjätte munnen (1985), roman Vaktpojkens eld (1986), noveller Din livsfrukt (1987), roman Fyra pjäser (1990) De sotarna! De sotarna! (1990), roman Det florentinska vildsvinet (1991), roman Estetiska essayer (1994) Sjung för de dömda! (1995), essayer Breviarium (1996), brev