Jag mötte Lars första gången en tidig morgon i april 2021.
Jag vaknade i gryningen och såg honom framför mig där han stod på kanten av hustaket.
Jag såg hans kavajklädda uppenbarelse och kände vinden som fladdrade i hans hår mot min kind.
Jag kunde höra hans tankar, känna det han kände och förstå hans resonemang.
Det var som om han kom till mig då för att få berätta sin historia.
Det finns fler versioner av Lars, Nicholas, Siv, Alexandra, Stefan, Nils och Fia där ute.
Det här är deras historia.
Vad kan hända när man sträcker ut en hand mot en annan medmänniska? Gör vi skillnad på de människor vi möter? Och vad kan det få för konsekvenser?
Med psykologiskt skarpsinne skildras här Lars och hans vänner i en roman som rymmer sorgesamma bråddjup, men också värme, medmänsklighet och anslående humor.
