Skammen är inte min

Skammen är inte min” är en stark och berörande bok som drar in lyssnaren från första stund. Malin Andersson delar öppet och ärligt med sig av sin historia om psykisk misshandel och manipulativa relationer, och det är omöjligt att inte bli berörd. Innehållet är både viktigt och ögonöppnande – en påminnelse om hur lätt någon kan fastna i destruktiva mönster och hur svårt det kan vara att bryta sig fri. Trots att uppläsaren inte riktigt lyfter berättelsen och stundtals kan kännas platt, går det inte att sluta lyssna. Malins berättelse är så stark att den bär upp sig själv, och man känner ett behov av att höra hela hennes resa. Det här är en bok jag rekommenderar till alla som vill få en djupare förståelse för psykisk misshandel och hur det påverkar en människa. Trots att uppläsningen inte var någon höjdare, är innehållet så gripande att det ändå gör den värd att lyssna på.

Lyssnade i bara 1minut och klarar verkligen inte av att lyssna på uppläsaren. Fruktansvärt intetsägande röst, långsam och märklig mellodi som om hon försöker läsa med intressant sängkammarröst och inte lyckas. Trist då jag gärna velat höra den.

Uppläsaren är verkligen hemsk. Jag brukar inte kommentera uppläsaren utan enbart innehållet men det går knappt att lyssna på denna nasala röst som läser i slow motion och har en väldigt udda melodi i talet. Trodde först att det blivit fel på inspelningen och började lyssna på en annan bok med samma uppläsare, men det var samma sak där. Ökar man uppspelningen till 1,5 blir åtminstone takten normal men det är fortfarande jobbigt med den märkliga rösten som inte alls passar för det här. Att vara den andra kvinnan är helt och fullt ett medvetet val. Det är på inget sätt så otroligt smärtsamt som författaren vill få det till. Den offerkoftan sitter illa. Smärtsamt är det för den andra parten som blir utsatt för det av mannen som är otrogen och kvinnan som fullt medvetet väljer att vara med en upptagen man. Nio kapitel och två timmar in i boken har absolut inget av någon manipulation eller psykisk misshandel ännu ägt rum. Det enda som hänt är att kvinnan som boken handlar om valt att vara med en upptagen man trots att han gång på gång visar att han inte tänker lämna sitt förhållande. Samma saker har upprepats 3-4 gånger. Framställer det som mycket märkligt att ta test för könssjukdomar när hon haft oskyddat sex med andra män, att det skulle vara ett orimligt krav från Peters sida. Det är inte orimligt och enbart fullt normalt att vilja säkerställa att den man ligger med är frisk. Lägger hela skulden på Peter för det som hände under besöket när hon bara hade kunnat nämna under samtalet att han faktiskt har sambo så hade sköterskan förmodligen helt ändrat uppfattning. Framställer sig som offret och menar att hon mådde sååå dåligt och fortfarande läker flera år senare efter de sår han orsakade genom att ingen fick känna till henne då hon var den andra kvinnan. I verkligheten så väljer hon detta varje dag. Att hon var så förtrollad av honom är något som bara hon får ta ansvar för. Hon valde att, tillsammans med honom, bedra hans sambo. Hans sambo är det enda offret i den här historien. "Jag ville inte Marie illa. Därför vädjade jag till Peter under alla år att gå hem till henne och säga sanningen". Vilket skitsnack. Du kunde själv ha sagt sanningen till henne när som helst. Du valde att inte göra det. Du valde att göra henne illa. Malin hittar en terapeut som stryker henne medhårs och menar att hon inte alls har någon skuld i någonting. Allt är Peters fel. Man har alltid en skyldighet gentemot sina medmänniskor. Man undrar om Malin resonerar likadant om hon får veta att ett barn blir misshandlat. Att hon minsann inte har någon skyldighet att orosanmäla till soc. För HON har ju inte gjort något mot barnet. Det är ett vidrigt resonemang boken igenom där Malin sätter sig själv i en offerroll, som i praktiken inte existerar. Nu har halva boken gått och det nämns "regelrätta förhör", bråk och förbud. Hur Peter lyckas förbjuda och varför Malin går med på dessa förhör framgår dock inte. Han åker hem varje eftermiddag till sin familj vilket ger Malin gott om tillfällen att sätta stopp. Hon är varken inlåst eller fast med honom jämt. Hon trotsar honom dessutom genom att ha väninnor han förbjudit och så gör inte en kvinna som är psykiskt misshandlad, det skulle hon aldrig våga. Malin verkar vara en otroligt trög kvinna. Samtidigt som hon hävdar att hon ser att inget händer och förstår att han aldrig kommer lämna Marie så upprepar hon att hon förväntar sig att han ska lämna ett visst datum. Det går inte ihop. Efter att hon påstår att hon gjort slut skriver hon jättelånga sms där hon i princip ber honom komma tillbaka. Varför, om hon bestämt sig? Varför när han skriver helt sinnessjuka saker? Boken leder till fler frågor än svar. Hur kunde hon någonsin lita på en man som är otrogen? Varför trodde hon att hon var eller skulle bli annat än hans sidoligg? Jag har efter att ha lyssnat inte fått bättre förståelse för fenomenet traumabindning då det inte direkt beskrivs utan enbart berättas bitar och anekdoter. Det är oklart hur hon fastnade. Oklart exakt vad han gjorde som var psykisk misshandel. Det nämns bara i förbigående att han förbjöd detta och detta men hur han gjorde det framgår inte. Han kan ju knappast bara ha sagt att "Du får inte göra detta" och så lyder hon blint. Oklart hur hon tog sig ur.