Vad är det egentligen som döljer sig därute bland skuggorna vid det gamla huset utanför Sundheden?
När länstidningen uppmärksammar ett fortfarande olöst mord och två lika märkliga försvinnanden så börjar saker och ting verkligen att hända i den till synes lugna bygden. Ryktena tar med ens fart och många vill berätta vad de vet - eller åtminstone tror sig veta.
Under ytan jäser det plötsligt, men när även polisen bestämmer sig för att se över det gamla mordfallet igen blir inte alla lika glada. Snart börjar en serie mystiska brev att inkomma till utredningen. Uppmaningen i det skrivna är tydlig: Lämna det förflutna i fred!
Det dröjer inte länge innan Sundheden skakas av nya mord. Misstankarna att dessa hör samman med de många oförklarliga händelser som långt tidigare har utspelat sig vid det till åren komna huset i Sundhedens utkant blir med tiden alltmer uppenbara. Men vem eller vilka är det i sådana fall som ligger bakom?
För att få klarhet tvingas polisen att söka bakåt i historien. När sanningen väl börjar framskymta så visar sig denna vara betydligt mer skrämmande än vad någon hade kunnat föreställa sig...
«Skuggor under ytan» är den första fristående delen i serien om Sundheden.
Anki
2026-02-25
Det är inte helt oävet. Jag kan uppskatta det lite torra och smått ålderdomliga språket, och författaren läser med en varm röst och härlig dialekt. Jag kan tycka att författaren och berättelsen hade förtjänat en chans hos ett riktigt förlag, som hade kunnat höja boken till en acceptabel standard för svenska mysdeckare. För det finns flera allvarliga brister som hade kunnat avhjälpas. Framför allt är berättelsen i behov av att kapas avsevärt, persongalleriet hade behövt minskas och introduceras i den löpande texten istället för i en uppställning i inledningen. Uppenbara felaktigheter i språkbruk hade kunnat rättas, som att det heter "le i mjugg" och inte "le i njugg", en harang är en räcka av ord, inte av t.ex. händelser. Författaren hade behövt hjälp med att döda sina darlings – det synbarligen tvångsmässiga bruket av alliterationer förstör nästan texten helt. "Ampla aggressiva antenner", "bitande besvärlig och bittert barsk", "delvis dunkelt dolt", "fantasiers formidabla förmåga att spela svårfattliga spratt", "drömmar duperade dugligt", "prunkande päls på en perserkatt", "stod döende dogmer i bestånd att dumpas i de dåraktiga doktrinernas dike" och "den fränt flämtande flamman" är bara några av hundratals liknande i boken. WTF!? Författaren som uppläsare hade fungerat bra om han fått bara lite coachning i att översätta skriftspråk till talspråk. "De" och "dem" uttalas nu som de är skrivna, vilket låter extremt styltigt, framför allt i dialoger. Ibland smiter ett dialektalt "di" fram – så mycket bättre! Och "pose" uttalas inte "posé", det är ett helt annat ord.
Suss
2026-01-22
Man måste vänja sig vid rösten och se det han ser. Otrolig på att beskriva detaljer.
Lisa
2025-05-08
Jobbigt att lyssna på
För att skriva en recension måste du ladda ner appen