”Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min mamma och jag in till en av São Paulos många kåkstäder – en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort till en familj i Vindeln i Västerbotten.”
Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!
Det här är en berättelse om kärlek, sorg, vänskap och förlust. Christina berättar om att överleva, om hur vitt skilda världar har format henne och hur hon har kämpat för att få ihop sina två jag.
Sverre
2024-11-18
Jag har just läst klart boken Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, som är en självbiografi. Boken handlar om Christina, som föddes i Brasilien och växte upp med sin mamma och lillebror. När hon var sju år gammal blev hon adopterad och flyttade till Vindeln i Norrland. I boken får vi ta del av hennes upplevelser som gatubarn i Brasilien och hur hennes liv förändrades när hon blev adopterad och hamnade i Sverige. Som vuxen återvänder hon till Brasilien i hopp om att hitta sin mamma, men också för att återförenas med en del av sig själv. Enligt mig är boken helt fantastisk och jag skulle säga att det är det bästa jag har läst. Den är spännande, intressant och sorglig, men den har också gett mig nya perspektiv på livet. Språket är väldigt lättläst och fängslande. Dessutom hoppar boken mellan Christinas barndom och hennes nuvarande liv, vilket gör att man hela tiden hamnar på en "cliffhanger" och bara vill läsa ett kapitel till. Jag kan faktiskt inte komma på något negativt. Boken är rätt tragisk ibland, men de ljusa minnena från Christinas barndom ger en fin balans. Det enda jag hade önskat är att boken var lite längre och att den gick mer in på hur Christina och hennes mamma har det idag. Lärde Christina sig portugisiska? Hur ser deras relation ut nu? Man vill också få svar på Christinas funderingar: Upplevde hennes mamma samma saker som Christina gjorde? En fantastisk bok, och jag ger den 5/5.
Rara
2024-10-26
En av de bästa böckerna jag läst. Mycket intressant och unik.
Linda
2024-10-16
Jättebra bok rekommenderar verkligen att läsa denna
För att skriva en recension måste du ladda ner appen