Sunes nyår

Anders Jacobsson

”Sune är sju år och går i första klass. När någon vuxen frågar Sune om han tycker det är roligt att gå i skolan svarar han: Ja. Men om någon kompis frågar svarar han: Nej.” För nästan exakt 30 år sen skrev jag ner dessa numera klassiska rader på ett kladdigt papper, vid mitt skrivbord, i mitt rum, i radhuset i Karlskoga. Jag var rekryt i det militära och fick på lokalradion höra att vem som helst som hade en bra idé fick spela in sitt eget radioprogram. Ganska snabbt skrev jag ihop ett kapitel om en liten kille som skulle vara ganska annorlunda mot de pojkar man på 70 och 80-talen kunde läsa om. Pojken, som fick heta Sune, skulle vara en mjuk person. Han skulle erkänna att han gillade tjejer, kunde vara olyckligt kär, vara värdelös i sport och få ont i huvudet av för mycket tecknade teveserier. Jag ville visa en alternativ bild av pojkar. Att de inte behövde vara tuffa, hårda eller rädda för känslor och kärlek. Pojkromantikboken var född. 1984 utkom jag med Sagan om Sune som bok med min kusin Sören Olsson som illustratör. Efter några titlar började vi skriva tillsammans och 1986 skapade vi berättelsen om en 11-årig kille som gjorde någonting förbjudet. Han skrev dagbok. 1987 gav vi ut Berts Dagbok, som blev en stor succé. Idag, 30 år senare, har jag tillsammans med Sören publicerat närmare 140 barn- och ungdomsböcker. Böckerna finns utgivna i ett trettiotals länder och har sålts i miljontals exemplar. Det som en gång i tiden började som ett ensamt hobbyprojekt för en 20-årig Anders mynnade ut till en framgångsrik gemensam karriär för två kusiner. Och sagan fortsätter. Nu knyter jag ihop författarsäcken med att återigen utkomma med en helt ny bokserie på egen hand: Herr Allvarlig Kip Jansson. Här möter vi Kip som bor i Örebro med sin pappa författaren och en massa syskon huller om buller. Pappan är ensamstående och är inte som alla andra. Han är strukturlös, slarvig med ekonomi, godtroget snäll och gillar hundra kvinnor i taget. Kip har fem syskon och sin mamma Shawn i USA. Med sin bästis Marjaneh är han med om en massa spännande och mystiska saker. Eftersom pappa André har sina problem tar Kip på sig mycket vuxenansvar: han måste hålla extrem koll på sitt rum och sina småsyskon. Det här gör att Kip egentligen aldrig vill bli vuxen. Han vill att allt ska vara precis som det är hela tiden. All förändring är besvärlig, oroande och nervös. Han vill inte bli stor och bli som pappa med alla dessa bekymmer med pengar, ordning och tjejer. Därför kommer han aldrig, aldrig någonsin bli kär i sin bästis Marjaneh. Kip tänker mycket hela tiden. Om varför allt är som det är. Om varför saker och ting inträffar. Herr Allvarlig Kip Jansson vänder sig till slukaråldern, precis som Sune och Bert. Böckerna är fulla av värme, humor, dråpligheter, spänning och igenkännande. FAKTA OM MIG: Född: 4 augusti 1963 i Karlskoga i östra delen av Värmland. Familj: Särbo. 3 vuxna barn. 4 yngre barn. 2 bonusbarn. Bor: Lite här och där. Intressen: Familjen, mitt yrke, historia, religion, andlighet ”Sune är sju år och går i första klass. När någon vuxen frågar Sune om han tycker det är roligt att gå i skolan svarar han: Ja. Men om någon kompis frågar svarar han: Nej.” För nästan exakt 30 år sen skrev jag ner dessa numera klassiska rader på ett kladdigt papper, vid mitt skrivbord, i mitt rum, i radhuset i Karlskoga. Jag var rekryt i det militära och fick på lokalradion höra att vem som helst som hade en bra idé fick spela in sitt eget radioprogram. Ganska snabbt skrev jag ihop ett kapitel om en liten kille som skulle vara ganska annorlunda mot de pojkar man på 70 och 80-talen kunde läsa om. Pojken, som fick heta Sune, skulle vara en mjuk person. Han skulle erkänna att han gillade tjejer, kunde vara olyckligt kär, vara värdelös i sport och få ont i huvudet av för mycket tecknade teveserier. Jag ville visa en alternativ bild av pojkar. Att de inte behövde vara tuffa, hårda eller rädda för känslor och kärlek. Pojkromantikboken var född. 1984 utkom jag med Sagan om Sune som bok med min kusin Sören Olsson som illustratör. Efter några titlar började vi skriva tillsammans och 1986 skapade vi berättelsen om en 11-årig kille som gjorde någonting förbjudet. Han skrev dagbok. 1987 gav vi ut Berts Dagbok, som blev en stor succé. Idag, 30 år senare, har jag tillsammans med Sören publicerat närmare 140 barn- och ungdomsböcker. Böckerna finns utgivna i ett trettiotals länder och har sålts i miljontals exemplar. Det som en gång i tiden började som ett ensamt hobbyprojekt för en 20-årig Anders mynnade ut till en framgångsrik gemensam karriär för två kusiner. Och sagan fortsätter. Nu knyter jag ihop författarsäcken med att återigen utkomma med en helt ny bokserie på egen hand: Herr Allvarlig Kip Jansson. Här möter vi Kip som bor i Örebro med sin pappa författaren och en massa syskon huller om buller. Pappan är ensamstående och är inte som alla andra. Han är strukturlös, slarvig med ekonomi, godtroget snäll och gillar hundra kvinnor i taget. Kip har fem syskon och sin mamma Shawn i USA. Med sin bästis Marjaneh är han med om en massa spännande och mystiska saker. Eftersom pappa André har sina problem tar Kip på sig mycket vuxenansvar: han måste hålla extrem koll på sitt rum och sina småsyskon. Det här gör att Kip egentligen aldrig vill bli vuxen. Han vill att allt ska vara precis som det är hela tiden. All förändring är besvärlig, oroande och nervös. Han vill inte bli stor och bli som pappa med alla dessa bekymmer med pengar, ordning och tjejer. Därför kommer han aldrig, aldrig någonsin bli kär i sin bästis Marjaneh. Kip tänker mycket hela tiden. Om varför allt är som det är. Om varför saker och ting inträffar. Herr Allvarlig Kip Jansson vänder sig till slukaråldern, precis som Sune och Bert. Böckerna är fulla av värme, humor, dråpligheter, spänning och igenkännande. FAKTA OM MIG: Född: 4 augusti 1963 i Karlskoga i östra delen av Värmland. Familj: Särbo. 3 vuxna barn. 4 yngre barn. 2 bonusbarn. Bor: Lite här och där. Intressen: Familjen, mitt yrke, historia, religion, andlighet