I KUNGL. VITTERHETSAKADEMIENS SAMLINGAR finns en handskrift i sju band om ”Svenska skråck och signerier m.m.”, som av L. F. Rääf samlats dels ur folkets mun, dels ur handskrifter och tryckta arbeten. I sitt förord till handskriften säger Rääf: ” . . . en ökad erfarenhet av de goda verkningar som ej sällan åstadkommas genom dessa medel (trollformler o.d.) har befästat min öfvertygelse att äfven det onda och elaka kan uppnås på samma vägar”. För att ingen skulle missbruka hans anteckningar till skadlig trolldom har han därför i sitt donationsbrev föreskrivit att handskriften skulle gömmas under särskild nyckel och att den fick begagnas endast av ”verkelige vettenskapsmän med uppriktig gudsfruktan och därmed förenad människokärlek och rena seder”.

Då nu en ”svartkonstbok” här offentliggöres, sker detta utan några dylika farhågor. Visserligen har vidskepelsen ingalunda helt dött ut, men den har trängts så mycket tillbaka att det ej mer är att befara att någon som får tag i denna lilla bok, skall på allvar använda den som handledning i trolldom.