The Secret Agent : 77 Classic Tales of Espionage, Invasion Plots, Secret Diplomacy, and Imperial Adventure

Name: The Secret Agent : 77 Classic Tales of Espionage, Invasion Plots, Secret Diplomacy, and Imperial Adventure
Availability: InStock

Skriven av James Fenimore Cooper, John Buchan med flera

Prova gratis nu

Gratis i 14 dagar · Avsluta när du vill

Om den här boken

The Secret Agent: Ultimate Spy Collection gathers seventy-seven works into a capacious survey of early modern espionage fiction, where covert observation, diplomatic intrigue, imperial rivalry, sabotage, and threatened national security repeatedly test the boundaries between private conscience and public duty. Adventure tales, detective narratives, political thrillers, invasion scares, and psychologically charged studies of secrecy coexist here, revealing the genre's movement from sensational romance toward the modern spy novel. Standout narratives of surveillance, double identity, and conspiratorial menace demonstrate how espionage became a powerful language for imagining an anxious, interconnected world. The volume brings together James Fenimore Cooper, John Buchan, William Le Queux, Talbot Mundy, Arthur Conan Doyle, Joseph Conrad, Erskine Childers, George Barton, Robert W. Chambers, Fred M. White, Robert Baden-Powell, John R. Coryell, and E. Phillips Oppenheim. Their varied careers span adventure writing, detective fiction, imperial romance, political commentary, and popular thriller writing. Collectively, these voices illuminate the cultural pressures surrounding empire, nationalism, technological change, and the prewar fear of infiltration, while also tracing the conventions that would shape twentieth-century espionage literature. Recommended for students, scholars, and avid readers of suspense, this anthology offers an unusually broad encounter with the spy story's formative traditions. Its many perspectives invite comparison across styles, ideologies, and narrative techniques, making the volume both an absorbing reading experience and a valuable resource for understanding secrecy, power, and modern political imagination.

Kom igång med den här boken idag för 0 kr

Få full tillgång till alla böcker i appen under provperioden
Ingen bindningstid, avsluta när du vill

Prova gratis nu

Mer än 52 000 personer har gett Nextory 5 stjärnor i App Store och på Google Play.

Författare:

Språk:

Engelska

Format:

E-bok

Mer av James Fenimore Cooper

Hoppa över listan

2560 böcker
Arthur Conan Doyle
Sir Arthur Conan Doyle, född 22 maj 1859 i Edinburgh, död 7 juli 1930 i Crowborough i East Sussex, var en brittisk läkare och författare. Han är mest känd som författare till böckerna om mästerdetektiven Sherlock Holmes och doktor Watson. Doyle var brorson till Richard Doyle. Namnet "Conan" är egentligen ett mellannamn, men Doyle använde det som en del av efternamnet under nästan hela sitt författarskap. Han placeras i uppslagsverk därför ofta under bokstaven "C". Totalt skrev Doyle 56 noveller och 4 romaner om Sherlock Holmes och doktor Watson. Utöver böckerna om detektiven på Baker Street har Doyle även skrivit ett flertal andra verk. Dessa är relativt okända, möjligen med undantag av En försvunnen värld som även gjorts som TV-serie vid flera tillfällen. Doyle var utbildad läkare, men försörjde sig som författare. När den första Sherlock Holmes-berättelsen kom som följetong i nystartade tidskriften Strand Magazine, ökade hans läsarskara enormt. Folk trodde att huvudpersonen fanns på riktigt och skickade sina problem till tidningen. Några av dessa gåtor lyckades Doyle faktiskt lösa, och han blev hyllad för sin genialitet. Efter första världskriget, när bördan av att aldrig slippa Holmes och Watson, och flera familjemedlemmars död, blev för mycket vände han sig till spiritualismen, för att försöka få kontakt med sina söner. Han dog efter en av sina många föreläsningsturnéer om spiritualism bland sina vänner. Arthur Conan Doyle föddes 1859 i Edinburgh som son till irländska föräldrar som emigrerat till Skottland. Han skickades till jesuitiska skolan Stonyhurst vid nio års ålder och då han lämnade skolan 1875 hade han förkastat kristendomen och kallade sig själv agnostiker. Mellan 1876 och 1881 studerade han medicin vid Edinburgh University, med bland annat en praktikperiod i Aston (idag ett distrikt i Birmingham). Efter sin tid vid universitetet tjänstgjorde han som skeppsläkare på en seglats till Västafrikas kust. 1882 grundade han en praktik i Plymouth. Han doktorerade 1885. Inledningsvis var hans praktik inte särskilt framgångsrik och under de sysslolösa timmarna började han skriva. Hans första litterära verk publicerades i Chamber's Edinburgh Journal innan han fyllt 20 år. Först sedan Doyle flyttat sin läkarpraktik till Southsea började han på allvar fördjupa sig i sina litterära ambitioner. Hans första betydande verk var En studie i rött som publicerades i Beeton's Christmas Annual 1887. Verket var det första där Sherlock Holmes förekom, en karaktär som inspirerats av Doyles tidigare universitetsprofessor Joseph Bell. Bland de litterära förebilderna torde Edgar Allan Poes karaktär Auguste Dupin och Émile Gaboriaus karaktär Monsieur Lecoq ha funnits. Rudyard Kipling lär ha hälsat romanfiguren Holmes med orden: "Kan detta vara min gamla vän Dr. Joe?" Innan Doyle beslutat sig för romanfigurernas namn lär han ha övervägt "Sherrinford Holmes" istället för Sherlock Holmes respektive "Dr Ormond Sacker" istället för "Dr John Watson". År 1885 gifte Doyle sig med Louise "Touie" Hawkins som led av tuberkulos och avled av sjukdomen 1906. Följande år gifte han sig med Jean Leckie. Henne hade Doyle träffat redan 1897 och varit platoniskt förälskad i sedan dess. Doyle fick fem barn – två med sin första fru (Mary och Kingsley) och tre med sin andra (Jean, Denis och Adrian). År 1890 studerade Doyle till ögonläkare i Wien och följande år öppnade han en oftalmologisk praktik i London. Detta gjorde att han fick mer tid till författandet. Han skrev till sin mor att han funderade på att slakta Holmes och begrava honom en gång för alla, eftersom han, tyckte Doyle, tog upp för mycket tid. År 1893 lät han till slut romanfiguren dö i en kamp mot ärkefienden professor Moriarty för att få mer tid åt sina mer viktiga verk – sina historiska arbeten. De båda gestalterna fick störta ner i en ravin i novellen Det sista problemet. Tilltaget möttes av ett allmänt ramaskri, men Conan Doyle stod emot i många år innan han 1903 till slut väckte Holmes till liv igen i novellen Det tomma huset där Holmes presumtiva död också förklarades med att endast Moriarty störtat ned för klippan och att Holmes spelat död under några år för att lura sina fiender. Redan 1901-02 hade Conan Doyle dock publicerat romanen Baskervilles hund som följetong i The Strand Magazine – den romanen utspelar sig före incidenten vid Reichenbachfallet. Utöver de sextio Holmes-berättelserna som skrevs av Conan Doyle har Sherlock Holmes även förekommit i åtskilliga böcker skrivna av andra sedan dess. Doyle deltog som frivillig i boerkriget kring 1900. Världen förfärades över britternas krig men Doyle skrev den korta pamfletten The War in South Africa: Its Cause and Conduct, där britternas roll i kriget försvarades. Enligt Doyle var det denna försvarsskrift som gjorde att han adlades och utsågs till vice löjtnant 1902. Han skrev också ett längre verk om kriget: Det stora boerkriget från 1900. Doyle ställde flera gånger upp i olika val som liberal kandidat, men utan att få en plats i parlamentet. Han fick istället nöja sig med att utses till hedersmedlem i Storbritanniens skidklubb. Doyle var involverad i kampanjen som journalisten E.D. Morel och diplomaten Roger Casement drev för att reformera Kongostaten. Doyle skrev The Crime of the Congo 1909 där han redogjorde för terrorn i Kongo. Han blev bekant med Morel och Casement och lät dem bli förebilder till rollgestalterna i En försvunnen värld 1912. I samband med första världskriget bröt han med dem båda; med Morel för att han engagerade sig i den pacificistiska rörelsen som arbetade mot kriget och med Casement eftersom han förrådde England på grund av sin irländska nationalism. Han försökte dock rädda Casement från dödsdomen genom att hävda att denne blivit galen och inte kunde göras ansvarig för sina handlingar. Doyle engagerade sig i flera rättsfall. År 1906 studerade han fallet med George Edalji, en brittisk-indisk advokat som dömts för hot och djurplågeri. Doyle konstaterade att polisen på förhand varit övertygad om Edaljis skuld och inte ens ändrat uppfattning då brotten fortsatte efter att advokaten häktats. Edalji inte bara frikändes, fallet ledde också till att Court of Criminal Appeal inrättades som instans för att rätta till rättsliga misstag. Författaren Julian Barnes har skrivit en roman, Arthur & George (2005), om fallet. I ett annat fall engagerade sig Doyle i fallet med Oscar Slater, en tysk jude som drev en spelhåla och dömts för att ha slagit ned en 82-årig kvinna 1908. Doyle fascinerades av konstigheter i domen och känslan att Slater blivit falskeligen anklagad. Även denne frigavs senare, delvis genom Conan Doyles försorg. I slutet av sitt liv började Doyle engagera sig i spiritualism och skrev Skuggornas land. Han skrev The Coming of the Fairies 1921 och var uppenberligen fullständigt övertygad om sanningsenligheten i Cottingley Fairies-fotografierna som han återgav i sin bok och att féer och andeväsen existerade. Detta engagemang gjorde bland annat att hans verk, som kategoriserades som ockultism, förbjöds i Sovjetunionen 1929, även om den domen upphävdes strax efteråt. Doyle var under en tid vän med trollkonstnären Harry Houdini. Denne försökte övertyga Doyle om att ockultisternas och spiritualisterna seanser och medier bara var trollkonster – som Houdini gjorde allt för att avslöja – men Doyle blev istället övertygad om att Houdini besatt övernaturliga krafter, en syn som Doyle gav uttryck för i På tröskeln till det okända. De två skiljdes offentligt som bittra fiender. Enligt den amerikanske vetenskapshistorikern Richard Milner var Doyle upphovsman till "Piltdown-mannen" 1912, det falska hominid-fynd som lurade vetenskapen i över 40 år. Enligt Milner ville Doyle hämnas på vetenskapsvärlden som avfärdat en av hans favoritfysiker och Milner säger sig också se flera dolda ledtrådar i Doyles En försvunnen värld. Arthur Conan Doyle ligger begravd i Church Yard, Minstead i New Forest, Hampshire. Flera statyer har rests till hans minne i England och i Skottland.
Läs mer
827 böcker
Joseph Conrad
Joseph Conrad, egentligen Teodor Józef Konrad Korzeniowski, född 3 december 1857 i Berdyczów, Ukraina, död 3 augusti 1924 i Bishopsbourne, Kent, var en polsk-brittisk författare. Conrad tillhörde en adelsfamilj, som nästan utrotades under upproret 1863 mot Ryssland. Föräldrarna deporterades till Sibirien där de dog. Den unge Joseph uppfostrades av en farbror från det att han var 11 år. Han gick till sjöss vid 17 års ålder, seglade först i franska och sedan i brittiska fartyg och blev 1886 brittisk medborgare. Joseph Conrad avlade styrmans- och kaptensexamen. Han gifte sig med en engelsk bokhandlardotter och de fick två söner. År 1894 tvingades han lämna sjön då han drabbades av en elakartad giftsjukdom. När han inledde sin författarkarriär, valde han från början att skriva på engelska språket, egentligen hans tredje språk. Likt många andra under denna tid var Conrad fascinerad av geografin och de platser som inte var fullt kartlagda, de så kallade vita fläckarna. Som ung längtade han efter att kunna ge sig iväg till Afrika. Detta gjorde han och hamnade som ångbåtskapten på Kongofloden runt 1890. Kongo var vid denna tid väldigt exploaterat av den belgiske kungen Leopold II som drev kolonin som sin privata egendom. De otaliga våldsdåden under denna tid förskräckte Conrad, och hans uppfattning om den mänskliga naturen fick sig en knäck den aldrig skulle hämta sig från. Några år efter Conrads sex månaders skräckvistelse i området skrev han romanen Mörkrets hjärta, 1902, vilket är hans mest kända verk och också en av de mest lästa och återutgivna kortromaner som skrivits. Trots att inte något specifikt land nämns står det klart vilket som avses när man känner till Joseph Conrads bakgrund och det enkla faktum att han själv sagt att det rör sig om Kongo, den flod som beskrivs har för övrigt exakt Kongoflodens form. Emellertid har inte eftervärlden alltid tolkat det som en redogörelse för en specifik plats och en specifik tid; man har ofta sett den som en redogörelse för människans mörka sida i alla tider. I Francis Ford Coppolas filmatisering av boken, Apocalypse Now, vilket är en av flera filmatiseringar, utspelar sig det hela inte ens i Afrika utan under Vietnamkriget. Boken handlar om hur människan kan slita sig fri från de moraliska värderingar hon skulle ha haft i en viss miljö och situation, om hon hamnar i en där dessa mänskliga moraliska begränsningar och hämningar inte längre är nödvändiga. På detta sätt blev Conrad en av de män som kämpade för, och så småningom lyckades, få Kongo ur Leopolds grepp. Han var även bekant till den irländske diplomaten Roger Casement, vilken arbetade som brittisk konsul i Kongo och var tillsammans med Edmund Morel de drivande i den världsomfattande kampanjen mot Styret av Kongo. Joseph Conrad var trots sin klart negativa ton mot kolonialismen i Mörkrets hjärta inte antiimperialist. Uppfattningen var att styret i Kongo var alldeles unikt illa, men även om Kongo var uppenbart värst (ca 8 miljoner döda), var det knappast särskilt unikt. Polacken Conrad såg sitt adoptivland Storbritannien som en moralens och civilisationens väktare på jorden och skulle aldrig opponera sig mot detta lands imperium. Som engelsk sjöman, slutligen med sjökaptens grad, befor han under 16 år de flesta farvatten, tills han 1894 med angripen hälsa drog sig tillbaka från sjölivet. Sina upplevelser till sjöss skildrade Conrad i The Mirror of the Sea (1902).
Läs mer