En av Anton Tjechovs bästa vänner var konstnären Isaak Levitan. Tom Sandqvist har skrivit en essäistisk fiktion kring den komplicerade vänskapen mellan Antosja och Levitasja, som de själva kallade sig. Båda var centrala gestalter i det konstnärliga och litterära Ryssland under slutet av 1800-talet, både deltog i det livaktiga sällskapslivet i Moskva, men på olika villkor, Tjechov som sonson till en livegen, Levitan som ”papperslös” jude samtidigt som de antisemitiska strömningarna tilltog i styrka i synnerhet efter mordet på kejsar Alexander II. Det som band dem samman var känslan av ett ömsesidigt utanförskap, ett slags av vemod präglat främlingskap i tillvaron.