Irja Browallius har i denna samling noveller återvänt till den trakt i södra Närke som hon tidigare levandegjort i sina stora bygderomaner, och det är med glädje man återknyter bekantskapen med dess människor. För det är människor hennes berättelser handlar om. Människor som för ett strävt och arbetsamt liv ofta i stor fattigdom, där lyckan någon gång kan glimta till och sprida värme. Hon berättar om mannen och hustrun som tagit emot ett fosterbarn och plötsligt finner att de måste lämna det ifrån sig till en främmande stadsdam, och om den gamla gumman i sin avsides belägna stuga, där enda avbrottet i ensamheten och tristessen är budet med prästens julgåva, eller pojken som börjat skolan och kämpar sin kamp mot fattigdom och snålhet för att få behålla den vackra ABC-boken.
Irja Browallius berättar rättframt och otvunget, men under det knappa, med den isländska sagan besläktade språket, finner man mänsklig värme och humor, en djup förståelse för dessa människors öden och en intensiv inlevelse i deras vardag. Det kan glittra till av humor när hon berättar om någon gammal krutgubbe, men också mörkna i tragik när hon skriver om hur gamla människor glöms när de blivit ensamma och orkeslösa. Med några ord tecknar hon hur skogens regnvåta höstfärger lyser i gult och rött, eller det kalla vinterdiset sänker sig över potatisfälten. Och de enkla vardagsmänniskorna stiger fram i hennes skildring och får en allmänmänsklig storhet.
Den här titeln är en del av vår satsning för att lyfta fram kvinnliga författarskap ur Bonnierförlagens arkiv – från Fredrika Bremer till Sara Stridsberg. Läs mer om projektet och hitta nya feministiska favoritböcker på vår Facebook-sida ”Utmärkt urval, kvinnliga författarskap”.
