Larmet har ljudit länge nu. Ungdomsarbetslösheten har stigit obönhörligt sedan 1990-talskrisen och det blir värre för varje gång som ekonomin hackar. Och hur bra ekonomin än går så lämnar vi kvar ett gäng ungdomar i vänthallen. Varför blev det såhär och vad tänker politikerna göra åt det?
Författaren anser att ett skäl är att utrymmet för det privata företagandet under flera decennier har krympts. Skatterna har höjts, reglerna blivit fler och den offentliga sektorn har letat sig in i marknadens alla hörn. Det inte är så konstigt att entreprenörerna drog öronen åt sig och tappade lusten att växa. Resultatet har blivit en privat sektor som är alldeles för liten för att rymma alla som vill få plats.
Dessutom har Sverige sagt tack men nej tack till lågbetalda jobb. När de jobben har rensats bort så har också alltför många människor förpassats till ett liv i utanförskap, utanför muren. Ingen skulle gynnas mer av en marknadsliberal näringspolitik än just de som i dag står utan jobb. Listan över nödvändiga reformer kan göras lång, och unga i dag kan inte vänta på att landets politiker ska klara av att börja handla. När ska muren rivas?
