Den uppskattade radioprofilen, journalisten och författaren Helena von Zweigbergk hittade en dag ett gammalt foto pÄ sig sjÀlv. PÄ bilden Àr hon ungefÀr tio Är gammal, stÄr rakt framför kameran och blundar. Vad tÀnkte hon pÄ? Vad det sÄg ut som Àr, precis som det lÄter, kanske svaret pÄ den frÄgan. Den handlar om ett barns rÀdsla för krig, om att vilja rÀdda hundar frÄn djurförsök och om att ha en bÀsta kompis att göra allt med.
Du har en vÀn som heter Elsa. Ni gÄr i samma klass och ni Àr Ànnu inte i tonÄren. Ni spelar canasta pÄ hennes noppiga överkast, fingrar pÄ nopporna, lÀgger ut korten och dricker te. En dag berÀttar Elsa att hon lÀst om hur det görs djurförsök pÄ beaglehundar. De fÄr sitta i smÄ burar och fÄ sprutor hela dagarna och nÀr de börjar bli gamla och trötta sÄ fÄr de en sista spruta sÄ att de somnar in. Du önskar att du inte hade hört om det dÀr. Du önskar att du kunde springa ifrÄn det. Men hunden har flyttat in under dina ögonlock.
Det hÀr Àr en ljudnovell frÄn Novellix, inlÀst av författaren sjÀlv. Novellix ger ut noveller; nyskrivet och klassiker, en novell per bok. Novellerna finns i tre format tryckt bok, e-bok och ljudbok. LÀs mer pÄ novellix.se.
