Så började det...
En man utan minne kommer till Aldorn med det sedan länge fruktade budskapet att den ondskefulle magikern Zalar åter står i begrepp att invadera Aldorn. Därigenom kommer den eviga striden mellan ljusets gud Karlir och mörkrets gudinna Zita om herravälde över världen att blossa upp på nytt. Den senaste striden dem emellan skedde för tusen år sedan då Karlirs magiker Ao besegrade Zitas förkämpe Zalar och fördrev denne till landet Risor. På flera ställen i Aldorn börjar nu de gamla profetiornas förutsägelser besannas, och mannen utan minne startar händelseutvecklingen utan att vara medveten om det. Snart befinner sig en orn, en artarpräst, ett antal artarkrigare, en ung kvinnlig magiker och en domerpräst på väg till landets huvudstad Gudstad för att varna de styrande om faran. Artarerna medför kunskap, och ett budskap, till Aldorns konung från den forntida kung Ao. Ett budskap och en kunskap som de har bevarat i tusen år. Men alla vet att Aldorn kommer att förlora striden med Zalar, för så säger profetiorna, men de säger också att det finns en mycket liten möjlighet att efter nederlaget, besegra Zalar, men endast om rätt personer gör rätt saker vid rätt tidpunkt. Aldorn står inför ett svårt och ohyggligt nederlag, men ändå måste alla förenas - människor, orner, groster, artarer och alla andra folkslag - i en till synes meningslös kamp mot Zalars fruktansvärda horder. För de har inget annat val! De som överlever striden och tas tillfånga kommer att möta ett öde värre än döden. Zalars och Zitas mål är att utrota allt levande och ersätta detta med sina egna skapelser. Och båda finner djup tillfredsställelse i andra varelsers lidande. Nej, det finns inget annat val än att dö kämpande … och hoppas att Karlirs förkämpar lyckas med sina uppgifter.
