Toby Withers är epileptiker, därför säger folk i hans nyzeeländska hemstad att han inte kan klara sig i världen. Fast besluten att motbevisa dem beger han sig till London för att skriva sin berättelse om Den försvunna stammen.
På båten möter han två andra ensamma resenärer, Zoe Bryce och författaren Thora Pattern. Var och en med sin egen känsla av utanförskap. Thora är den som berättar historien för oss. Hon gör det med en växande känsla av att nästan leva utan språk - vid alfabetets gräns. Språket är för henne ett hårt handlingssystem för de rättanpassade. Ett system som bara genom okuvligt motstånd kan luras att spegla unika livskänslor; människor sådana de verkligen är. Som få andra romanförfattare under 1900-talet, själv med diagnosen schizofreni, uppbringade Janet Frame ett sådant motstånd.
Karaktärerna i Vid alfabetets gräns [The Edge of the Alphabet, 1962] går hårda öden till mötes, bara för att de råkar vara annorlunda. I slutändan räddas de ändå av Janet Frames unika poetiska energi.
I översättning av Marita Zonabend.
Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.
»Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007
»Väldigt få författare sedan Joyce har med sådan precision skildrat en värld av drömmar och illusioner. Genom hela Vid alfabetets gräns håller Janet Frame en stram balans mellan det komiska och det mörka, det alldagliga och det bisarra.« SATURDAY REVIEW
»Vid alfabetets gräns knockade mig fullständigt. Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973