Sågverksdöd. Arbetslöshet. Fattigdom. Armod.
Västerbottens norra kustbygd under 1920 – 30-tal. Ett patriarkaliskt manssamhälle. Sträng religiositet i Rosenius’ och Luthers anda. Man skulle vara en allvarlig kristen. Stor synd att dansa, läsa romaner, gå på bio och teater. Kvinnan skulle vara mannen underdånig och föda alla barn som Gud hade tänkt. I bönhuset domderade predikanter. Från kyrkans predikstol förkunnade kyrkans gamle mörkblå präst:
- Ingen socialdemokrat kan komma in i Guds rike.
Människornas liv på sandig och karg mark. Vardagens kamp att överleva i ”Jämmerdalen”. Men även glad fest på surströmming, mandelpotatis och tunnbröd i midsommarnattens solljus.
Louise Östlund-Larsson föddes i Byske, cirka fem mil norr om Skellefteå, där hon också ligger begravd. Hon levde i viss mån ett liknande liv som det hon beskriver i sina romaner. Stilen är osentimental och språket kort och precist. Hennes debut skedde väldigt sent och den första romanen, "Vingklippt fågel flyger icke" (1994), utkom först när hon var 78 år. Boken är första delen av en trilogi, där de två andra heter "I gryningens skimrande ljus" samt "Stjärnorna kvittar det lika".
