Lotta Olivecrona
Född 1964 i Göteborg, bosatt i Enebyberg utanför Stockholm
Under uppvĂ€xten har jag flyttat runt i Sverige - bott i Fagersta, LuleĂ„, pĂ„ Ăland och i Kalmar. Jag lĂ€ste pĂ„ lĂ€karlinjen i UmeĂ„ och det var under studietiden som jag pĂ„ allvar började skriva. Nu arbetar jag som röntgenlĂ€kare, Ă€r gift och har tvĂ„ barn. Skrivandet har jag fortsatt med eftersom det Ă€r bĂ„de roligt och svĂ„rt att lĂ„ta bli.
Idén till min debutbok fick jag under en resa. PÄ en fullsatt minibuss i 35 graders vÀrme, pÄ vÀg frÄn Komodos varaner till Flores vulkansjöar, började jag i tankarna att skriva Vren. Det fanns inte mycket annat att göra.
Vren, sjÀlva ordet, dök upp nÄgra veckor tidigare. DÄ visste jag Ànnu inte hur en sÄdan sÄg ut, eller hur farliga de skulle visa sig vara. Inte heller visste jag att historien skulle komma att utspela sig i en framtid dÄ rymdresor var möjliga. Och jag hade Ànnu inte lÀrt kÀnna Anya.
BerÀttelsen blev till slut Vren: De glömda rummen och min första utgivna bok.
Att det blev just science fiction med dragning Ät fantasy kan bero pÄ att det Àr en genre jag lÀste mycket av som ung och fortfarande uppskattar. En genre som dessutom tillÄter en viss frihet i förhÄllande till den vanliga verkligheten och ger utrymme för fantasin.
Skrivande Àr för mig ocksÄ en sorts resa. Ett sÀtt att komma till platser jag annars inte skulle lyckas besöka. Att nu fÄ dela med mig av resan Àr en upplevelse i sig.
Född 1964 i Göteborg, bosatt i Enebyberg utanför Stockholm
Under uppvĂ€xten har jag flyttat runt i Sverige - bott i Fagersta, LuleĂ„, pĂ„ Ăland och i Kalmar. Jag lĂ€ste pĂ„ lĂ€karlinjen i UmeĂ„ och det var under studietiden som jag pĂ„ allvar började skriva. Nu arbetar jag som röntgenlĂ€kare, Ă€r gift och har tvĂ„ barn. Skrivandet har jag fortsatt med eftersom det Ă€r bĂ„de roligt och svĂ„rt att lĂ„ta bli.
Idén till min debutbok fick jag under en resa. PÄ en fullsatt minibuss i 35 graders vÀrme, pÄ vÀg frÄn Komodos varaner till Flores vulkansjöar, började jag i tankarna att skriva Vren. Det fanns inte mycket annat att göra.
Vren, sjÀlva ordet, dök upp nÄgra veckor tidigare. DÄ visste jag Ànnu inte hur en sÄdan sÄg ut, eller hur farliga de skulle visa sig vara. Inte heller visste jag att historien skulle komma att utspela sig i en framtid dÄ rymdresor var möjliga. Och jag hade Ànnu inte lÀrt kÀnna Anya.
BerÀttelsen blev till slut Vren: De glömda rummen och min första utgivna bok.
Att det blev just science fiction med dragning Ät fantasy kan bero pÄ att det Àr en genre jag lÀste mycket av som ung och fortfarande uppskattar. En genre som dessutom tillÄter en viss frihet i förhÄllande till den vanliga verkligheten och ger utrymme för fantasin.
Skrivande Àr för mig ocksÄ en sorts resa. Ett sÀtt att komma till platser jag annars inte skulle lyckas besöka. Att nu fÄ dela med mig av resan Àr en upplevelse i sig.
LĂ€s mer
