I romanen Artroseremiten fÄr vi möta en ung kvinna som alltför tidigt i livet drabbas av artros. Hon blir orörlig men vÀgrar anpassat boende och hemtjÀnst. Hon flyttar till sin döde pappas lilla fiskestuga i Dalaskogen nÀra Siljan och byn Gesunda.
DÀr möter hon en Àldre man med ortodox tro. Han vÀgleder henne i den Ortodoxa kyrkans bönetradition och sÀrskilt dess smycke, Jesusbönen. Detta sker under mÄnga Är och han lÀr henne hur man bygger sitt hjÀrtas Inre hus.
Hon strÀvar, haltar, ramlar omkull bÄde fysiskt och andligt, men reser sig igen. I den lilla stugan fylls hennes dag av att elda, hÀmta ved och vatten under stÀndig bön. Samtidigt undervisas hon i kyrkans urgamla tro och bönemetod.
Hennes kropp avtar och vÀrker, men i anden blir hon starkare och starkare. Hon fÄr lÀra sig att se sin sjukdom som en gÄva av Gud. Siluan av Athos ord gör henne först krÀnkt och undrande, men hon lÀr sig att be stÀndigt efter flera Är. Inser ocksÄ kroppens och vardagens betydelse för ett fördjupat böneliv.
Romanen handlar om folkfromhet, inte folktomhet.
Guds ljus lyser i mörkret och mörkret har inte fÄtt makt över det!