- Jag minns egentligen ingenting av min uppväxt, säger teaterkonstnären Staffan Westerberg, men jag kan rekapitulera den och då kan det bli som det jag skrivit i Elvaåringen.
Staffan Westerberg beskriver detta till trots sin berättelse som en självbiografisk resa, men det är ingalunda någon heltäckande självbiografi utan just en resa mellan uppväxten i Villan på Svartön i Luleå, de syndiga kvarteren i Paris och fjällhotellet i Björkliden.
Det är också en resa i tiden med en Staffan Westerberg i olika åldrar, ständigt betraktad av sig själv som elvaåring, en period i livet då man är mitt emellan barn och vuxenvärld.
