En helt vanlig familj drabbas av bottenlös sorg pĂ„ grund av en tragiska hĂ€ndelse. Lösningen pĂ„ familjens problem syns i fjĂ€rran men verkar trots det omöjlig att nĂ„. Ăr det möjligt att sĂ€tta alla tidigare mĂ€nskliga vĂ€rderingar Ă„t sidan, att göra det mest förbjudna för att rĂ€dda vad som rĂ€ddas kan? Hur skör och mottaglig för kĂ€nslor, varma som kyliga, kan man bli nĂ€r man befinner sig pĂ„ botten av en kris? Ăr vi i vĂ€stvĂ€rlden trogna vĂ„ra ideal nĂ€r vi drabbas pĂ„ liknande sĂ€tt som mĂ€nniskor i andra kulturer, eller Ă€r vi beredda till samma till synes grymma handlingar för att nĂ„ en lösning? Finns nĂ„gon grĂ€ns för vĂ„rt handlande nĂ€r vi trĂ€ngs in i ett hörn?
Hans Hansson Àr socionom som arbetat med socialt arbete i Stockholmtrakten innan han flyttade med sin familj till PiteÄ dÀr han verkade som kultur- och fritidschef i 19 Är. DÀrefter fattade han pennan och började skriva. Denna bok Àr Hans debutroman.
