Riktor Àr en man med inrutade vanor. PÄ dagarna arbetar han pÄ ett Àldreboende med mycket gamla och sjuka mÀnniskor. UtÄt sett tycks han var den perfekte, omtÀnksamme vÄrdaren, men nÀr ingen annan ser plÄgar han de Àldre. Bara lite, sÄ att det inte lÀmnar synliga spÄr, men tillrÀckligt kÀnnbart för att vÀcka rÀdsla nÀr han nÀrmar sig.
PÄ kvÀllarna gÄr Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, har ingen tv och han fÄr aldrig besök. NÀr han Àr ledig sitter han pÄ en speciell bÀnk i parken nÀra arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsÀtter att ingen av dem gÄr att lita pÄ, och att det kommer att gÄ dem alla illa. En dag efter jobbet gÄr han en lÄngpromenad och blir vittne till en dramatisk hÀndelse. En skidÄkare ute pÄ isen Äker ner i en vak. Mannen kÀmpar för sitt liv men sjunker till slut och drunknar. Riktor stÄr stilla och ser pÄ, adrenalinet börjar pumpa genom kroppen, men han gör inget för att hjÀlpa skidÄkaren.
Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, den Ă€ldre mannen i parken. Han bjuder hem Arnfinn och nĂ„got liknande vĂ€nskap utvecklas. Till en kvĂ€ll dĂ„ han kommer pĂ„ Arnfinn med att stjĂ€la pengar ur hans plĂ„nbok. Plötsligt brister nĂ„got inombords. En livslĂ„ng, inkapslad vrede flammar upp âŠ
Jag kan se i mörkret Ă€r en roman med krypande spĂ€nning och knivskarp psykologisk skĂ€rpa. Den handlar om en mycket ensam mĂ€nniska, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrĂ€mmande uttryck. Han Ă€r en mitt ibland oss: han Ă€r den vĂ€nlige vĂ„rdaren pĂ„ Ă€ldreboendet, han Ă€r mannen pĂ„ parkbĂ€nken, han Ă€r en potentiell mördare âŠ