En linje: ett gemensamt projekt, en hÄllning. Men ocksÄ en grÀns, det som skiljer innanför frÄn utanför.
Ett kontorslandskap i en byggnad av glas. Smattret frÄn tangenter, doften av kaffe. En kvinna har Äterigen fÄtt chansen efter en tid som arbetslös. Företaget gör manualer i sjÀlvhjÀlpssegmentet. Det handlar om att ge mÀnniskor verktyg. Att förÀndra. SÄ att de blir mer effektiva, bÀttre pÄ att kommunicera. Romanjaget Àr hÄrt arbetande och klÀttrar snabbt inom företaget. Jobbet tar upp allt mer av hennes tid och hon umgÄs intensivt med kollegorna. Kanske Àlskar hon rent av en av dem? Men snart börjar det ryktas om nedskÀrningar. Hon, som alltid haft tillfÀlliga anstÀllningar, vet att det gÀller att hÄlla sig pÄ rÀtt sida nÀr bilan faller.
Linjen Àr en mörkt humoristisk undersökning av arbetet som idé, ideologi och vardag. NÀr det börjas kÀnnas absurt, titta upp och se dig omkring. KÀnner du igen dig?
âElise Karlsson lyckas plĂ„gsamt vĂ€l med att skildra vad osĂ€kra arbetsvillkor gör med oss. Hennes sprĂ„k Ă€r sparsmakat och exakt /âŠ/ Ett arbetsplatsreportage pĂ„ hög litterĂ€r nivĂ„.â
Aftonbladet, Ingalill Mosander
âElise Karlsson har gjort en nĂ€rmast osannolik bedrift nĂ€r hon pĂ„ en och samma gĂ„ng förnyar [arbetar]genren, vĂ€cker sinnet för samtiden och försvarar en urĂ„ldrig mĂ€nsklig rĂ€ttighet â den dĂ€r som den gamle socialisten Paul Lafargue skrev om kring förra sekelskiftet: rĂ€tten till lĂ€ttja."
Dagens Nyheter
âEn minimalistisk uppgörelse med arbetslinjen i prosaform, en absurd betraktelse över vad osĂ€kra arbetsvillkor gör med oss. /âŠ/ Det Ă€r en helt briljant roman. Hur vi skulle kunna leva istĂ€llet sĂ€ger det hĂ€r med en vĂ€ldigt kontrollerad yta. Den Ă€r lysande.â
Kulturnyheterna, Ulrika Milles
âLinjenâ handlar om konsekvenserna av den politik som gjort rĂ€dslan att hamna utanför till sjĂ€lva drivkraften att arbeta. Och om ett tillstĂ„nd dĂ€r livet, kĂ€nslorna och jobbet dras ihop till en enda tumör. Hon skriver fram skrĂ€cken i att aldrig kunna veta nĂ€r otryggheten tar slut, förnedringen i det, elegant och filosofiskt.â
Sydsvenskan
âAv alla skildringar av arbetsplatser jag lĂ€st de senaste Ă„ren Ă€r Elise Karlssons roman den mest subtila, den gĂ„r nĂ€mligen befriande nog att lĂ€sa pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. PĂ„ ett plan Ă€r det en poetiskt förtĂ€tad berĂ€ttelse om en hĂ„rdpresterande kontorskvinna som blir olyckligt förĂ€lskad i en arbetskamrat. PĂ„ ett annat plan kan den lĂ€sas som en allegori över samtidsandan dĂ€r arbete och fysisk trĂ€ning blir sadistisk religion och sjĂ€lvhjĂ€lpsböcker om lycka och mindre stress blir ett masochistiskt hĂ„n.â
Svenska Dagbladet
"'Linjen' vÀcker ett batteri av frÄgor om samtidens fixeringar, och Àr samtidigt en mÀrkligt underhÄllande roman."
Norrköpings Tidningar
âDet hĂ€r Ă€r litteratur som bör lĂ€sas och diskuterasâ
Dala-demokraten
âTill slut blir [huvudkaraktĂ€ren Emma] Ă€ndĂ„ allmĂ€ngiltig pĂ„ ett hjĂ€rtskĂ€rande sĂ€tt. RĂ€dslan för att falla igenom, att hamna pĂ„ fel sida en grĂ€ns och anses misslyckad, delar hon trots allt med mĂ„nga. Kanske oss alla.â
Upsala Nya Tidning
âPĂ„ djupet lurar en absurd realism /âŠ/ Elise Karlsson visar oss ett upplinjerat system, dĂ€r vi hĂ€rinne stĂ„r mot dem dĂ€rute, och i helt i linje med arbetslinjen gĂ„r den Ă„tskillnaden före allt annat och Ă€ven kĂ€rleken blir tillfĂ€llig, berĂ€knande och kallâ
BorÄs Tidning
âEn stram och lĂ€tt skruvad dystopi om det moderna tjĂ€nstemannalivetâ
P4 Kulturnytt
"En nÀrmast osannolik bedrift"
Dagens Nyheter