Det Àr bra att ha en mamma som Àr kÀr för hon sÀger ja till nÀstan allt. I vanliga fall tycker Myran att mamma kan vara ganska petnoga.
Allvarligt talat, suckar hon, fast det bara handlar om pluttgrejer.
Nu verkar hon ha glömt hur man blir irriterad och mÀrker knappt att Myrans gympapÄse Àr borta eller att han har missat lÀslÀxan.
Ăh, det löser sig, sĂ€ger hon bara.
Mamma och pappa bor inte tillsammans lÀngre, och Myran bor varannan vecka. Hos pappa finns Ludde, Myrans katt, men mamma Àr allergisk sÄ hemma hos henne finns bara Jesper. Myran tycker att han Àr snÀll, men det sÀger han inte, för dÄ kanske pappa blir ledsen. Fast Myran har inte tid att bry sig sÄ mycket om de vuxnas problem han mÄste ju hinna jaga Eva pÄ skolgÄrden och panta flaskor med Diego. Och lÀra sig nya gÄtor sÄklart!
Första boken om Myran En Myras liv Àlskades av bÄde lÀsare och kritiker, och fortsÀttningen gör ingen besviken. SmÄ och stora funderingar blandas och Emma AdBÄges illustrationer passar pÄ pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vÀnner.
