På palmblad och rosor

”Omedelbart han såg kärringen beslöt han sig för att förgöra henne. Varför visste han inte. Han bara beslöt sig för att ta livet av henne, kanske därför att kärringen såg ut som om hon väntade att han skulle göra just det. Bara för att kärringen trodde att han skulle strypa henne tyckte han, att han borde göra det. Kanske därför. Han hade skrämt kärringen. Men hon hade skrämt honom först. Kärringen låg nedbäddad i en soffa i kammaren och han hade inte sett henne första gången han gått igenom det lilla rummet. Kanske hade kärringen då sovit. Nu sov hon inte. Hon låg och tittade på honom med stora bruna skrämda ögon och han ville slå ihjäl henne. Jag är här med en sladd, sa han.”