Hur Ă€n vingar vĂ€rjer dig, Mina hundar snĂ€rjer dig. Mina hundar dövar dig Och din plats berövar dig. Jag var fĂ„ngen under jord, Du drog upp mig med ditt ord. Runorna pĂ„ stenen hade motstĂ„tt alla experters försök att tyda dem. Men för David var deras betydelse glasklar. Det var som om de skrivits för att lĂ€sas av honom, just vid det hĂ€r tillfĂ€llet, nĂ€r klassen samlats pĂ„ kullen vid Sanntuna. Och han har inte mer Ă€n uttalat de sista stavelserna förrĂ€n allt blir kolsvart och ett öronbedövande muller hörs - sĂ„ slĂ„r blixten ner. NĂ€r de Ă„terfĂ„tt synförmĂ„gan upptĂ€cker de att runstenen kluvits, rĂ€mnat och fallit ihop i en stenhög - Hundarna Ă€r lösa. LĂ„ngsamt börjar de fĂ„ upp vittringen, lĂ„ngsamt börjar de söka sig allt nĂ€rmare spĂ„ret. Hundarna i stenen Ă€r den tredje delen i Kristoffer Leandoers fantasy-serie, som inleddes med Ănglar i hissen och FjĂ€drar pĂ„ vinden. Skogvaktarens hundar Ă€r lösa, och den de söker Ă€r David, Ă€nglarnas vĂ€n, han som fĂ€rdas mellan vĂ€rldar. PĂ„ flykt undan dem hamnar David i Ă€nnu en av de parallella vĂ€rldarna; MullvĂ€rlden, och han möter sĂ„vĂ€l nya varelser som gamla bekanta. Men ingen Ă€r den han verkar vara, och i kampen som följer mĂ„ste David fatta ett fasansfullt beslut.