VarifrÄn kommer bilden av ett homogent svenskt folk? Hur byggs förestÀllningarna om det normala? Hur kan berÀttelserna om samhÀllet vidgas? Vilken roll har kulturinstutitoner för att skapa ett öppnare samhÀlle dÀr alla fÄr plats?
I antologin Att störa homogenitet diskuterar en unik samling vÀlkÀnda debattörer, forskare, aktörer och professionella inom kultur- och kulturarvssektorn dessa frÄgor. FrÄn olika utsiktspunkter ifrÄgasÀtter de förestÀllningarna om kulturell renhet och det homogena som samhÀllsideal och tar stÀllning för ett samhÀlle dÀr alla fÄr plats. Ett samhÀlle dÀr olikheter inte utgör hinder för gemenskap.
Att kulturarv och historia Àr bland de starkaste politiska verktygen som finns, visas pÄ ett nytt sÀtt i boken Att störa homogenitet. Boken ger en unik inblick i hur rasism, islamofobi, antisemitism, homofobi, funkofobi och antifeminism, alla hÀmtar kraft ur idéer om kulturell homogenitet dÀr kulturarv anvÀnds för att dela upp mÀnniskor i de som fÄr vara med och de som stÀlls utanför. Boken ger förslag pÄ hur vi kan uppskatta störningar av förestÀlld homogenitet och i det skapa gemenskaper, inkludera och överbrygga skillnader. HÀri ligger ett stort ansvar men ocksÄ enorma möjligheter för kulturinstitutioner och andra samhÀllsaktörer.
Boken Att störa homogenitet ger hopp att vi kan bli fria frÄn homogenitetsbojor och istÀllet finna andra bottnar för gemenskap. Men den visar ocksÄ det mörker som finns i andra vÀgar och Àr dÀrmed en av Ärets viktigaste böcker.