Denna prosasamling föddes ur mitt behov av tröst.
Mitt behov av att sÀtta ord pÄ mina kÀnslor utifrÄn min vuxnes sons missbruk.
Orden tröstar mig och jag hoppas att mina ord Àven ska ge dig tröst.
Med dessa ord vill jag att du ska förstÄ att du som anhörig inte Àr ensam och det finns inget rÀtt eller fel i hur vi kÀnner och vad vi kÀnner.
Din anhöriges missbruk handlar inte om dig. Ăven om det sĂ„klart pĂ„verkar dig och det vi anhöriga mĂ„ste göra för att leva ett anstĂ€ndigt liv Ă€r att förhĂ„lla oss till detta, att hitta strategier som funkar för oss.
Vi kommer anvÀnda olika strategier men Du har rÀtt att leva ditt liv som du önskar, du har rÀtt att inneha huvudrollen i ditt liv.
Denna prosasamling hjÀlper inte min son ur sitt missbruk men den hjÀlper mig att andas.