Bitterheten och ilskan kan ibland kÀnnas berÀttigad men att hÀnga kvar vid de kÀnslorna Àr sÄ sjÀlvdestruktivt. Jag vill inte karaktÀriseras av ilska och sjÀlvömkan. Jag vill inte ha ordet offer skrivet över min panna.
Jag Àr 13 Är och stÄr och tittar pÄ mammas vita kista. Jag Àr fullkomligt förkrossad men en sak vet jag. Det ska inte vara förgÀves. Hennes högre syfte ska bli mitt. Boken hon ville skriva om sitt liv ska inte falla i glömska bara för att hon inte fick mer Àn 42 Är pÄ jorden. Utan att jag förstÄr det har jag redan dÄ pÄbörjat vÄr berÀttelse. à rligen föds 15-20 barn med den Àrftliga sjukdomen cystisk fibros, som framför allt leder till svÄra andningsbesvÀr. En av dem var min mamma Fia som vÀxte upp i Kristinehamn under sent 60-tal.
Kan hon - kan jag ÄterberÀttar det föredrag hon höll som i sin tur inspirerade henne till att vilja hjÀlpa flera i liknande situation med vad hon sjÀlv lÀrt sig av livet. Den innehÄller anteckningar jag skrev som 13-Äring under mammas tre sista mÄnader pÄ intensivvÄrdsavdelningen. Och inte minst handlar den om hur jag i ett senare skede förstÄtt hur mamma, och Àven jag, behövt arbeta aktivt för att inte lÄta rÀdslor och trauman ta kommandot över vÄra liv. Det Àr inte alltid lÀtt, men det Àr vÀrt det. LÄt bara drömmarna vara lite större.
Josefin Johansson Àr född 1995 och arbetar som journalist. Kan hon - kan jag Àr hennes första bok.