Joan Didion föddes i Sacramento, Kalifornien 1934 och dog i New York 2021. Hon inledde sin journalistiska bana på Vogue och debuterade som författare med romanen Run River 1963. Mest känd är hon för sina reportage och essäer. Flera samlingar har publicerats i USA; Slouching towards Bethlehem och The White Album hålls idag som klassiker.
Låt mig berätta vad jag menar är Joan Didions sista samling texter. Dessa tolv texter, skrivna mellan 1968 till 2000, visar upp Joan Didions skarpa iakttagelseförmåga, hennes empatiska blick och hennes roll som "välartikulerat vittne till vår tids mest envisa och svårlösta sanningar" (The New York Times Book Review).
Översättning: Magdalena Sörensen
”Oavsett om hon ansåg sig vara en del av en "kvinnorörelse" eller inte, spelade hennes sätt att skriva en avgörande roll i den. Jag fick aldrig tacka henne för det, förutom genom imitation, medveten och omedveten. Även om hon utan tvekan skulle ha funnit idén sentimental och onödigt banal, är jag en del av en stor armé av kvinnliga författare som står i skuld till henne.” – Zadie Smith
”Det är enkelt att beskriva Joan Didion som essäist: hon håller huvudet kallt. Eller som Jan Gradvall skriver i sitt efterord till Didions greatest hits-samling på svenska: Hon tittar skeptiskt på när flocken reagerar med instinkt och översvallande känslor.
Didion är, bland mycket annat, en av de främsta uttolkarna av amerikansk kultur – hennes texter handlar om allt från John Wayne till hippierörelsen och Irakkriget, om ovanligt vanligt folk med vanligt ovanliga drömmar.”
--- Aase Berg, Expressen
