Joakim Forsbergs nya roman Àr ett överraskande genrebyte av en författare som hittills gjort sig kÀnd som skildrare av en ung generation och dess problem. BÄde i sin prosa och sin dramatik har han visat en suverÀn kÀnsla för samtidens tonfall, stÀmningar och underströmmar. Men han har alltid, berÀttar han, haft ett sÀrskilt intresse för det förra sekelskiftet och dess litteratur, och det ger en bakgrund till hans förmÄga att hÀr ha hittat ett sprÄk som kÀnns sÄ levande och rÀtt i tonen. För nu har han tagit sig an ett autentiskt brottsfall frÄn 1900-talets början: det handlar om Johan Alfred Andersson Ander, före detta kypare, som den 23 november 1910 halshöggs pÄ LÄngholmen i Stockholm. Det kom att bli den sista avrÀttningen i Sverige, och den första och enda gÄngen som en frÄn Frankrike införskaffad fallbila, en giljotin, anvÀndes. Ander dömdes för ett brutalt rÄnmord pÄ en kassörska pÄ ett vÀxelkontor i januari samma Är, men erkÀnde aldrig brottet. Hans baneman blev skarprÀttaren Anders Gustaf Dalman, som ocksÄ hade varit Yngsjömörderskans bödel. Joakim Forsberg inleder sin berÀttelse med en bearbetad dÄtida beskrivning av hÀndelsen, nÀmligen Äklagarens redovisning av brottsutredningen. Den Àr spÀnnande som en kriminalhistoria, bland annat pÄ grund av de förbryllande inslagen vad gÀller Anders irrationella beteende efter det pÄstÄdda mordet. Den blir ocksÄ en mÄlande och detaljerad skildring av 1910-talets Stockholm, av dess gator, hotell, krogar och kaféer. DÀrefter ger författaren ordet Ät de tvÄ mÀn som kvÀllen den 22 november har anledning att samla sig; fÄngen i sin cell som nÀsta dag ska dö, och skarprÀttaren som ska döda. Monologerna vÀxer ut till intensivt livfulla berÀttelser om deras liv och misslyckanden  tragiska, upprörande och bitvis komiska. Och samtidigt beskriver de en tidsanda, dÀr rationalism, humanism och religion bryts mot varandra. Anders utgjutelse osar av protest mot samhÀllets hyckleri; det Àr en grimaserande urladdning som kan pÄminna om Dostojevskijs Anteckningar frÄn ett kÀllarhÄl i sina kast mellan hÄnfullhet och sjÀlvförakt. Dalman i sin tur försöker hÄlla tvivlet stÄngen i sitt kÀnslofulla försvar för sin otacksamma uppgift, men blir nÀstan sjuk av de tankar och minnen som plÄgar honom denna oroliga kvÀll och natt. De bÄdas vittnesbörd om brott och straff skickar sina obekvÀma frÄgor rakt in i vÄr egen tid.