Att bli förÀlder innebÀr en radikal omorientering i livet. Plötsligt fÄr jag ansvar för en mÀnniska som Àr viktigare Àn jag sjÀlv. I vÄr tid av sjÀlvförverkligande kan det vara svÄrt att acceptera. Har inte alla mÀnniskor samma vÀrde? RÀcker det inte med att barnet Àr lika viktigt som jag? Nej, det gör det inte, konstaterar Lars H Gustafsson. Historien visar att barn alltid kommer i andra hand om inte barnets bÀsta sÀtts i första rummet.
I Relationsrevolutionen stÄr sjÀlva mötet mellan barn och vuxen i centrum. Hur ser vi egentligen pÄ barn? Och hur ser barnen pÄ oss? Hur möts vi och hur pÄverkar vi varandra? Hur mycket skydd och lotsning behöver ett barn och hur stort inflytande Àr rimligt?
Boken börjar med tre brev frÄn förÀldrar som behöver hjÀlp med situationer som mÄnga kÀnner igen - "hon gör inte som vi sÀger", "min dotter slÄr honom pÄ pin kiv" och "min pojke oroar sig för allting". Lars H Gustafsson presenterar tre traditionella vÀgar att möta dessa problem. Den första Àr en del av den auktoritÀra traditionen och handlar om struktur, regler och tydliga konsekvenser - barnet ska fostras. Den andra vÀgen sÀtter barnet pÄ piedestal och utgÄr frÄn att barn vill gott och Àr samarbetsvilliga. Den tredje lÀgger stor vikt vid barnets olika utvecklingsfaser.
Det Àr argument och förhÄllningssÀtt som vi alla kÀnner igen och Lars H Gustafsson ser för- och nackdelar med samtliga dessa tre vÀgar. Men nÄgot skaver; borde det inte finnas ytterligare en vÀg? DÀrför ger han sig i kast med nÄgot sÄ revolutionerande som att formulera en fjÀrde vÀg att möta barn.
Det hÀr Àr en bok som fÄr lÀsaren att sjÀlv reflektera. Utan att presentera ett förhÄllningssÀtt som det riktiga ger den oss vÀrdefulla tankestÀllare och konkreta verktyg som förbÀttrar relationen till bÄde vÄra egna och andras barn.
