Plötsligt var virus. Virus hoppade frÄn vÀrddjur till vÀrddjur tills det fann mÀnniskan; fann vÀrddjuret vÀrdigt och beslöt sig för slÄ sig ner hos det mer permanent.
DÀrefter hoppade det alltsÄ istÀllet frÄn vÀrd till vÀrd, och en solig vÄrvinterdag bestÀmde det sig för att kampera i en inte ont anande vÀrd i ett pÄ det hela taget harmlöst litet land lÄngt upp i norr.
Det var sagt att det bara skulle bli en kortare visit, att viruset vanligen var vÀlvilligt; att det skulle stanna en vecka eller tvÄ -- att det visserligen kunde orsaka omak, sÄ vÀl snuva som ont i halsen, men inte lÀngre Àn det och inte vÀrre Àn sÄ.
Fast dagar blev till veckor som blev till mÄnader, och den lÀtta snuvan blev till symptom som snarare tydde pÄ att verkligheten sjÀlv bestÀmt sig för att implodera en smula Àn pÄ att han hade tillfÀlligt besök av en nÀra slÀkting till dom vÄrförkylningar han sÄ sÀllan drabbades av.
Snart stod det klart att det enda som var normalt i det nya normala var att solen stÀndigt tycktes skina. Och om man tÀnker efter: hur normalt Àr det egentligen?
En konstig liten bok om Covid19 Àr ett försök att i prosapoetisk form fÄnga erfarenheten av att insjukna i nÄgot som skulle vara som en förkylning men mot all förmodan visar sig vara en kronisk sjukdom.
LÀsarreaktioner: "imponerande"..."blir vÀldigt berörd"..."poetik frÄn ett grÀnsland"..."kafka-liknande"..."ger god inblick utan att vara alltför tunglÀst"..."formulerar i ord sÄdant som jag inte trodde gick att formulera i ord"..."fin och meditativ lÀsning"..."trots allt inte utan humor"..."man förstÄr den sjuka och tidvis förvirrade mÀnniskans kamp för att hÄlla sig över ytan".