Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig ivÀg i en vÀtgasballong med riktning Nordpolen. En djÀrv idé, chanslös frÄn start. Snart befinner sig tre mÀn, med minimala kunskaper om arktiska förhÄllanden, mitt i en vit mardröm.
I trettiotre Är undrar en kvinna vart hennes fÀstman tog vÀgen. à r 1930 hittas mÀnnen pÄ en öde glaciÀrö i ishavet. Deras infrusna dagbok meddelar: nödlandning pÄ isen efter tre dagar i luften. I mÄnader drar de sina flera hundra kilo tunga slÀdar och försöker ta sig tillbaka till fast mark. PÄ Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.
I över hundra Är har lÀkare, polarhistoriker, författare och journalister försökt lösa gÄtan vad som hÀnde pÄ Vitön. Varför dog expeditionsmedlemmarna innan de ens packat upp slÀdarna, med varma klÀder ouppackade, med matkonserver oöppnade, med tre fungerande gevÀr och lÄdvis av ammunition?
I Expeditionen. Min kÀrlekshistoria letar författaren och lÀkaren Bea Uusma efter sanningen om expeditionens öde. Hon grÀver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser i Arktis och till Nordpolen. Hon trÀffar efterlevande, rÀttslÀkare, osteologer, kriminaltekniker och brottsplatsutredare och söker svar i laboratorieprov, packlistor och i det enda som finns kvar av Andrée sjÀlv nÄgra nagelfragment som fastnat lÀngst in i hans handskar.
Resultatet Àr inte enbart en bok som kullkastar gamla teorier och ger nya svar pÄ vad som egentligen hÀnde. BerÀttelsen om vÀrldens mest misslyckade polarexpedition rymmer Àven en konsertpianist vars hÀnder inte kan sluta skaka och en spÄdam i en cykelkÀllare i BredÀng. Men det Àr ocksÄ en historia om Bea sjÀlv. Varför blir en ovanligt bekvÀm person som hatar att frysa besatt av en hundra Är gammal polarexpedition och Àgnar sitt liv Ät att följa i dess igensnöade fotspÄr? StÀndigt pÄ rÀtt plats, men i fel tid.
Expeditionen. Min kÀrlekshistoria ges samtidigt ut i tvÄ utföranden: en textbok i mjukband och en pÄkostad illustrerad utgÄva med foton, teckningar, kartor och ett omfÄngsrikt extramaterial.
