Pfui, pfui! En Ängvissla skrek gÀllt.
â Nu kommer tĂ„get, skrek Kvirre och Hoppsan pĂ„ samma gĂ„ng.
Hoppsan högg sitt knyte, Kvirre sin fina nÀverkappsÀck, och sÄ störtade de pÄ dörren.
DÀrute var ett fasligt liv. Folk rusade fram och tillbaka, mjölkflaskor slÀngdes upp med skrammel och brak, den rödhÄrige karlen var ute och vÀsnades, och i en av de frÀmsta vagnarna stack en ko ut huvudet och rÄmade. Hon tittade pÄ Kvirre och Hoppsan och sÄ rÄmade hon igen.
â Muh, sade hon.