En eftermiddag ett par dagar senare kom fru Salin och hämtade barnen från stället där hon inkvarterat dem under flyttningsbestyren. Hon kände sig faktiskt ganska nervös över vad barnen skulle tycka om sitt nya hem. Kanske inte så mycket hemmet som gatan och huset. Och grannarna! Då hon tänkte på dem blev hon orolig. Under de två dagar hon bott i huset hade hon märkt att det fanns en rätt underlig samling människor i det, människor så ytterligt olika dem som de förut haft i sin närhet.
Då nu bilen stannade med henne och barnen utanför porten vid Klostergränd gav Sten till ett förtjust utrop:
- Vilken skojig smal gata, mamma, vad livat det ska bli att få bo här!
Så trång och mörk den är, tänkte Sickan och kände sig helt ängslig.
