Minnet gör det möjligt att röra sig fram och tillbaka mellan sammanhang och erfarenheter. Alla en mĂ€nniskas Ă„ldrar finns och reflekteras i henne pĂ„ en och samma gĂ„ng. Det stĂ€ller frĂ„gor om identitetens varaktighet. Splittras vi eller rör vi oss âhemâ mot nĂ„got slags mognad och försoning? Barndomen finns som botten och Ă€r, hur den Ă€n gestaltade sig, oerhört betydelsefull för oss alla. Men Ă€r vi inte fantasilösa i vĂ„r vanemĂ€ssiga övertygelse att det Ă€r barnet i oss som sjĂ€lvklart skulle utgöra vĂ„rt riktiga och sanna jag?
Med utgÄngspunkt i sitt eget liv, sin mans tragiska historia och sin sons död undersöker Astrid Flemberg-Alcalå i sin nya bok vad minnet, men ocksÄ glömskan, gör med oss. Hon söker förstÄ vÄrt förhÄllande till minnet, hur vi hanterar det vi minns. Hur införlivar vi vÄra minnen med det som Àr och pÄgÄr i vÄra liv just nu?
