Andreas dog vid KĂ€rleksstigen. Han blev förföljd, och pressades ut mot klippkanten. Det fanns inga möjligheter att gömma sig ute pĂ„ ön. PĂ„ de stupande klippkanterna fann Andreas och hans bĂ€ste vĂ€n ett nĂ€stan omöjligt sĂ€tt att hĂ„lla sig fast i det branta berget. De hörde pistolskotten stadigt komma nĂ€rmare och Andreas, som dĂ„ mĂ„ste ha varit helt stel av rĂ€dsla, förlorade greppet och föll. Han bĂ€ste vĂ€n kunde senare berĂ€tta att Andreas inte sa ett enda ord dĂ„ han föll tio meter rakt ner. Jag tror att han höll sig tyst för att inte röja sin bĂ€ste vĂ€ns gömstĂ€lle dĂ€r uppe pĂ„ bergshyllan. Polisen ville visa oss platsen dĂ€r Andreas blev funnen. Tomheten i vĂ„ra hjĂ€rtan gjorde det hela sĂ„ svĂ„rt. Jag vet inte varför, men utan att det var en stor, hjĂ€rtformad sten pĂ„ cirka 12 x 12 centimeter. Jag förstod att detta utan tvekan var en gĂ„va frĂ„n Andreas till mig. Budskapet var att han ville att jag skulle gĂ„ vidare och verkligen visa att kĂ€rleken Ă€r den rĂ€tta vĂ€gen, och det var ett budskap som han ville förmedla till alla. Nu vet vi mycket om ondskan, sĂ„ det Ă€r dags att visa det vi kan om godheten.De dödas etiketter talar om för oss att de finns dĂ€r. Vi Ă€r inte ensamma, det finns mĂ„nga som vill hjĂ€lpa oss, Ă€ven frĂ„n tidigare liv. En del Ă€r gamla trotjĂ€nare, men vi fĂ„r ocksĂ„ nya guider och vĂ€gledare. Vi fĂ„r den hjĂ€lp som vi behöver, om vi Ă€r öppna för det och har en önskan om det. De flesta andar i vĂ„r nĂ€rhet kĂ€nner oss, eftersom de ocksĂ„ har levt pĂ„ jorden som fysiska mĂ€nniskor, och mĂ„nga av dem har vi mött i tidigare liv. Ăr man bara tillgĂ€nglig för att fĂ„ hjĂ€lp, sĂ„ fĂ„r man ocksĂ„ hjĂ€lp. Jag brukar alltid sĂ€ga: "ÂDet finns alltid en sĂ€ndare och en mottagare i all kommunikation." Om du ska fĂ„ hjĂ€lp sĂ„ mĂ„ste du vara öppen för den och vara "Âhemma"Â, det vill sĂ€ga nĂ€rvarande och medveten om din egen person och dina egna tankar. FörvĂ€nta dig alltsĂ„ inte att fĂ„ allting serverat pĂ„ silverfat frĂ„n andevĂ€rlden. Du mĂ„ste "ÂlĂ€ra dig sprĂ„ket" och vara medveten om hur de lĂ€mnar sina etiketter för att du ska kunna förstĂ„. Lena RanehagDe dödas etiketter Ă€r de avtryck de döda lĂ€mnar till oss levande, som bevis pĂ„ att de fortfarande Ă€r med oss. Tack vare etiketterna kan vi kĂ€nna oss trygga i vetskapen om att livet pĂ„gĂ„r i en enda stor tillvaro hĂ€r och nu. I den hĂ€r boken samlar Lena Ranehag en mĂ€ngd starka berĂ€ttelser om sĂ„dana etiketter, bĂ„de frĂ„n sitt eget liv och frĂ„n mĂ€nniskor hon mött i sitt arbete som medium. Vi lĂ€r oss hur vi kan tyda och tolka de dödas etiketter, och vad andevĂ€rlden har att lĂ€ra oss om vĂ„rt liv pĂ„ jorden, om vi bara Ă€r villiga att se och att lyssna.Lena Ranehag har varit yrkesverksam som medium, kursledare, förelĂ€sare och andlig vĂ€gledare i mĂ„nga Ă„r och har tidigare gett ut böckerna Levande bilder frĂ„n andevĂ€rlden, Universums plan och Det osynliga riket. Lena Ă€r kĂ€nd för sin medverkan i flera tv-program bĂ„de i Sverige, Norge och Danmark, till exempel Förnimmelse av mord, Det okĂ€nda och Andarnas makt. Lena Ranehag upptĂ€ckte redan som barn att hon hade mediala egenskaper och gĂ„van har prĂ€glat hela hennes liv. Lena Ă€r ocksĂ„ verksam som konstnĂ€r och förmedlar andevĂ€rlden i sina verk i olja pĂ„ duk. NĂ„gra av hennes mĂ„lningar finns Ă„tergivna i boken. Lena Ranehag Ă€r bosatt vid VĂ€nerns strand med sin man och deras mĂ„nga djur, som ligger henne varmt om hjĂ€rtat. Lena Ă€r ocksĂ„ ambassadör för The Perfect World Foundation theperfectworldfoundation.org.