Det fanns inflytelserika judar som Ànnu 1934 hyste en förhoppning om att nazisterna skulle
mildra förtrycket, modifiera sin attityd nÀr de befÀst sin maktstÀllning. MÄnga judar verkade vara beredda att hÀrda ut en tid, i vÀntan pÄ att tillvaron skulle ÄtergÄ till det gamla.
Men Arthur Stern försökte övertala sin chef att det var dags att lÀmna Tyskland och fortsÀtta verksamheten nÄgon annanstans, men denne vÀgrade och ingen kunde fÄ honom pÄ andra tankar. De trakasserier man tvingades uthÀrda för tillfÀllet skulle upphöra. Tillvaron skulle snart ÄtergÄ till det normala. Han kunde inte tÀnka sig att leva i nÄgot annat land Àn Tyskland dÀr familjen bott och verkat i fyra sekler.
David, Levy Shamirs son, kĂ€nde att nĂ„gonting höll pĂ„ att hĂ€nda med mĂ€nniskorna i staden. Det var nĂ„got obehagligt och det mĂ€rktes nĂ€r kunderna kom in i hans fars skrĂ€dderi. Den öppna, skĂ€mtsamma tonen hördes inte lĂ€ngre, inget parlamenterande om priset pĂ„ en kostym eller skjorta. Kunderna kom, men inte för att bestĂ€lla, de kom för att prata â rĂ€dda och villrĂ„diga. Enligt beslut som fattats av FN i november förra Ă„ret, skulle Palestina delas i en palestinsk och en judisk stat och deras stad skulle bli en isolerad enklav inne i ett judiskt land. Skulle palestiniernas största stad och deras stolthet bli omringad av fientliga sionister, avskuren frĂ„n resten av landet? Nu var det krig. Och kriget var oförsonligt och hatiskt pĂ„ bĂ„da sidor.