Ada som skrivit ett filmmanus fÄr det refuserat av producenten, som hon ocksÄ har ett förhÄllande med trots att han Àr gift. Adas manus handlar om sÄdant som hÀnder och som man dagligen lÀser om i tidningen som t ex vÄldtÀkter, pedofiler, tonÄrsgraviditeter med barn som adopteras bort, barn med funktionshinder, eller att fÄ en hjÀrtinfarkt just nÀr man gÄtt i pension och ska börja ett nytt roligt liv och sÄ vidare. Men det gillar alltsÄ inte producenten. Han tycker att filmen ska handla om en helt vanlig familj
Huvudkonflikten Àr om Ada ska fÄ till ett nytt manus om en helt vanlig familj, dÀr det bara hÀnder trevliga saker. NÀr allt det som stod i det refuserade manuset ÀndÄ hÀnder fÄr varje konflikt/hÀndelse sin egen upptrappning, peripeti och förlösning som skapar framÄtrörelse i berÀttelsen.
Det förekommer en plats dit karaktÀrerna ofta kommer. Ett eftertankens rum, en symbolisk ruin för det som har varit eller kan bli. Ett stÀlle dÀr mÄnga sammantrÀffanden sker. En ruin.
Manuset visar sig vara högaktuellt vad betrÀffar olika former av moderskap och relationer. Det var inget som var planerat frÄn början men allt eftersom Adas karaktÀrer tar över i berÀttelsen sÄ blir det sÄ. Hon sÀtter fingret pÄ upptÀckten att karaktÀrerna representerar olika slags moderskap och lÄter dÀrför en karaktÀr ordna en konstutstÀllning som bygger pÄ temat moderskap. De olika kvinnorollerna i berÀttelsen ger ocksÄ olika infallsvinklar pÄ genusfrÄgorna.
Allt sker i metafilmen som smyger sig in dÀr Ada och Cilla genom sin nÀrvaro skapar nerven i berÀttelsen.
